Det hände nåt konstigt igår

Igår kväll när jag var ute på altanen upptäckte jag nåt intressant. En bräda där nere flyttade på sig när jag pillade på den? Hur spännande som helst! Fortsatte förstås putta på den, mer och mer. Och rätt som det var hände det! Ett hål uppenbarade sig därunder!! En sån chans missar man ju inte!  

På ett ögonblick var jag ute på andra sidan, bara för att upptäcka att det vräkte ner vatten uppifrån?! Så obehagligt! Skyndade mig runt hörnet och satte mig i säkerhet under taket på den andra altanen. Vet av erfarenhet att innanför den dörren finns värmen och tryggheten. Väntade där, tills jag hörde husse borsta tänderna på andra sidan väggen. Då ropade jag på hjälp så högt jag kunde. 

"Det var ett väldigt liv på Lisa" sa husse till matte, "är hon instängd nånstans?" Det öppnades dörrar och letades. Då såg matte att det lyste på altanen, en sån där lampa som tänds när någon är där. Och äntligen öppnades dörren! Jag, som legat tryckt mot den, nästan ramlade in. Vilken lycka att vara inne! Vad jag njöt! Åtminstone tills jag ville tassa ut på min gamla altan igen. Luckan var låst!! Provade massor av gånger hela natten med samma nedslående resultat.

Men sedan husse varit ensam på altanen ett tag på morgonen fick jag äntligen komma dit igen! Det första jag gjorde var förstås att undersöka om hålet fanns kvar?

Kollade på alla sätt, även tassgripligen!

Men nä, det verkar stängt. Visserligen var hålet nere vid golvet förut, men man vet ju aldrig, hål kan ju flytta på sig! Men nästa gång jag rymmer ska det nog bli i solsken!

Går det?

Går det att ställa fram något nytt utan att det upptäcks och undersöks av husets katt? Jag tror inte det.  Och det behöver inte vara något rätt stort och rejält, som en tömd lingonburk, det kan vara en liten smula som ramlat ner på golvet. Minsta lilla avvikelse noteras ögonblickligen. 
Att min tomma matskål står i vasken och blötläggs en stund är helt normalt. Alltså inte värt någon kontroll. Den brukar stå där en stund varje dag. 
Jag brukar alltid lämna litet av soppan jag får till kvällsmat. Inte själva spadet, det är ju det bästa, men ibland har de glömt göra småbitar av köttet?! Det gillar jag inte! För min del hade jag uppskattat att få bara soppan, utan tjafs i. 

Och så blir det helg igen, den sista i oktober. Dessutom ska vi få sova en timme längre, påstås det, men sånt larv bryr en katt sig förstås inte om! Tänk, att låta en klocka besluta om så viktiga saker? Det är väl kroppen som bestämmer det? Ha det så skönt i alla fall!


  

Det blev inget av med det

Å här va're stopp...

Jag har dragit ner rejält på undervisnings- och uppfostringstimmarna, särskilt när det gäller matte. Sakta men säkert har hennes medvetande höjts om var mina gränser går. Det var faktiskt väldigt länge sen jag var tvungen att jama ifrån på skarpen. Ett tag hade hon alltid plåster på sig, påminnande om gjorda övertramp. 

Men helt kan jag ju inte släppa taget! De ska inte inbilla sig annat än att det är jag som är bossen här! Detta demonstrerar jag dagligen genom att lägga mig ner, exakt var och när jag vill. För att det ska bli en maktdemonstration måste detta förstås ske precis när någon av dem tänker passera i min väg!

För det mesta fattar de, och står snällt och väntar tills jag vill flytta på mig. Men det inträffar att de börjar ifrågasätta mitt beslut, och försöker komma förbi? Särskilt matte, som kör med sina hemska hjul. Då blir det väs och fräs, kan jag lova! Hjulen får sig några smockor också. 

Här på bilden är det just matte som tänker ta sig friheter. Det blev inget av med det, kan jag jama.

Jaktrapport med mera

100% koncentration!

Någon som undrar hur det går med min musjakt? Bra, kan jag jama! Människorna flyttade ut alla onödiga prylar som fanns under diskbänken och ställde upp dörrarna.Vad som sen hände är mellan mig och musen. Kanske är det en bra idé att lägga den mera synligt nästa gång? Matte var inte så förtjust i att stöta emot den där jag gömt den? Men hon får väl se var hon sätter ner fötterna? 
Jag är ganska säker på att det blir minst en "nästa gång". Hör ju hur det låter bakom skåpet under diskbänken på kvällarna. Och människorna är så tacksamma för min vakthållning!

Har ni också fått en påse som heter Gottebitar, ni som får hem en katt-tidning varje månad? Nu ska jag berätta vad jag tycker om Gottebitar. INTE! Jag försökte verkligen få i mig en bit, för den låg där mitt godis brukar ligga. Tog biten i munnen säkert 3-4 gånger, innan jag tvingades ge upp, och spotta ut den. Tack och lov har jag riktigt godis i en låda bredvid datorn. Hoppas på riklig tilldelning nu när det blir helg. Och en skön sådan önskar jag er, trots höstrusk!

Precis som jag vill ha det!

Gästen ställde väskor i mitt rum. Måste förstås inspekteras flera gånger om dagen!

Det har bott någon som kallats gäst i mitt hus. I flera dagar! Jag tycker inte det är någon särskilt bra idé med gäster. Några timmar kan jag väl acceptera, men fyra dagar?? Stör ordningen totalt. Mest negativt var att gästen ockuperade soffan. Alltså ingen liggande husse där = ingen mage att ligga och mysa på för mig. Klart minus! 
Dessutom ställdes en säng in i mitt vardagsrum, och ett draperi drogs för där på nätterna. Detta kunde jag visserligen forcera, men rummet kändes ändå inte riktigt mitt längre? 
Alltså intog jag en avvaktande hållning till gästen. Och det tycker jag gäller rent generellt. Man måste se till så att gäster inte tar sig friheter! De kan lätt inbilla sig att det är fritt fram att klappa katten, till exempel. Med det är jag tydlig. Klappning tillåts endast på mina villkor, när jag vill! Om jag alls vill? Husse och matte har jag uppfostrat väl därvidlag, men det är ju svårare med en gäst, när tiden är så begränsad. Fast litet fräs har rätt bra effekt, kan jag jama!

Idag är ordningen återställd här. Sängen i vardagsrummet är borta, och bara mina egna människor finns kvar. Precis som jag vill ha det!

 

Tjohoo!

Jahajam, så var man här igen! Det är nåt visst med att vara på toppen!

Enda nackdelen är att man måste ner igen...

Vilken väg ska jag ta?

Vågar jag mig på att hoppa tillbaka dit?

Nä, jag tar mig över till andra sidan, som vanligt. Och vad tittar du på, matte?

Nu koncentrerar jag mig på Stora Språnget! Långt där nere vid sidan står en säng. Tjohoo, här kommer jag!!!

Önskar er alla en riktigt mysig oktoberhelg!

Som vanligt

Nu har jag varit hemma i nästan en vecka. Allt är som vanligt igen. Finns det något bättre? Att få känns sig lugn i vardagen med sina invanda rutiner. Jag trivs med det. Sedan jamar jag förstås inte nej till ett eller annat äventyr, det kan man kosta på sig när man är trygg och säker. Då lurpassar jag på Monstermänniskan eller balanserar högst upp på Farliga Bergets kant. 
Här på bilden är dock alla tankar på äventyrligheter långt borta. Jag bara njuter av lugnet och friden.
Kan förresten meddela att ingen mus synts till sen jag kom hem. Men människorna är mycket tacksamma över att en vakthavande katt tjänstgör här på nätterna!

 

Så det kan gå!

Lisa! Hallå, var är du? Hur kunde du glömma MIG??

 

Vilket elände! Katten Katt gömde sig när jag checkade ut från hotellet! Jag litade förstås på att allt var med i packningen, men när vi kom hem upptäckte jag att Katt saknades? Som tur är hittade hotellpersonalen honom, och tog med honom till receptionen. Där fick han sitta tills mina människor kom och hämtade honom idag. Stackars Katt, sitta där alldeles ensam och vänta!

Själv kom jag hem i onsdags kväll. Det var på tiden, måste jag jama! Jag är inte en hotellkatt precis. Visst, där fanns roliga väggar att klättra på, stort uterum, och jag fick byta rum en gång, till ett de trodde jag skulle gilla bättre. Har egentligen ingenting att klaga på, för alla i personalen var jättesnälla. Men ändå...Matte och husse var ju inte där!

Kan ni gissa vad matte hittade i sin säng när hon kom hem? Musbajs! Så kan det gå när vakthavande katt saknas! Om inte förr, inser de förhoppningsfullt nu hur viktig min närvaro är här i huset?! Inga mer utflykter på ett bra tag, alltså...