Jag visste direkt

Fast nu är vi vänner igen

Jag visste direkt att jag gått litet för långt den här gången. Det kändes inte bra. Hoppade ner och kröp in under sängen. 

Ibland blir det så fel. Jag kan ligga i mattes knä och ha det hur mysigt som helst. Men rätt som det är blir det bara för mycket på nåt sätt, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla mina känslor? Det hände ganska ofta när jag var mindre, men nu var det väldigt länge sen. Att jag bet matte. För det var precis vad jag gjorde. 

Jag höll mig undan ett bra tag efter det. Förstod att det var bästa att hålla låg profil. Sent på eftermiddagen försvann matte och husse. Någonting hade funnits på mina tänder, så matte måste få ett stick, och tabletter att äta i många dagar.

Naturligtvis ville jag egentligen inte göra illa matte. Ändå är det bara henne jag biter. Kanske för att jag tycker för mycket om henne?

Godis och GODIS

Det finns godis. Och så finns det GODIS! Godiset ligger i en prasslande påse. Det är inte alltid jag orkar jaga det. GODISET finns i den här burken. Ni kan inte ana vilka känslor och förväntningar det väcker när matte tar fram den!

Jag kan knappt bärga mig innan hon kastat ut några bitar på golvet. Att leka "leta godis" är allra bästa leken! När det är från burken, alltså.

Här har jag ännu inte upptäckt biten på mattan, men det dröjer inte många sekunder.

Kan det möjligtvis ha hamnat något bakom dörren?

Menar du på fullaste allvar att det var sista biten, matte??

Redan sista helgen i mars?! Hoppas ni får ha det bra och slippa dumt virus!

Sch!

Var god stör ej! Meditation pågår!

Det är två saker

Tass på dig, matte! Nu vet du vad du ska göra!

Det är två saker jag är konsekvent med. 

Det ena är var jag ska hoppa upp i mattes knä för att gosa. Kan bara ske på två ställen, när hon sitter i fåtöljen, eller på toan. Men, bara på den ena toan, den andra gills inte. Ibland måste hon sitta kvar jättelänge, för det är förstås jag som visar när det är tillåtet att resa på sig. Gosande är inget man avbryter hur som helst.

Det andra saken gäller godisutdelning. Där har jag kommit på ett så himla bra trix! Jag sätter tassen i mattes ansikte, med klorna bara litet utfällda, och tittar henne djupt i ögonen. Det gör jag varenda kväll. Ibland försöker hon låtsas som ingenting, men jag fortsätter förstås tills resultatet kommer. Alltså att hon plockar fram godisasken och kastar iväg några bitar. Blir det för få -och det blir ju nästan alltid- måste proceduren upprepas. Till slut kan det hända, och jag skäms nästan berätta det, att hon stänger dörren med mig på fel sida, och påstår att hon måste få jobba ifred?! Ja, just det, det här med tassen i ansiktet kan enbart ske på kontoret, det glömde jag berätta. Men gissa om jag protesterar?

För övrigt är det riktigt trivsamt nu, för mina människor är hemma hos mig hela tiden. Kanske har jag äntligen fått pli på dem? Önskar er en fin och solig helg!

 



 

Vad menas?

Du tror väl inte på det där??

"Bli fri från katthår" stod det i nån reklam. Vad menas? Man måste väl kunna få känna igen sina dofter i ens eget hem? Vad är bättre än en soffa, säng eller fåtölj med litet rester kvar av ens egen, väldoftande päls? Tror jag ska starta föreningen "För katthårens bevarande i hemmen"? Eller kanske "Katthår behövs!" är mera slagkraftigt? Får fundera på det. Men nåt måste uppenbarligen göras. Tänk om vi måste leva i en katthårsfri värld??

 

Försök inte

Kolla, matte, vad hemskt!? Här finns en katt till!

Fatta att du inte får bo här!

Jag jamar bara det, du får smaka på min vänster om du försöker mopsa dig! Här är det jag som bestämmer!!!

Tack och lov försvann den där katten när husse flyttat tillbaka mitt klösträd dit det ska stå. Så lugnet och friden har åter sänkt sig över mitt hus. Och det hoppas jag det gör även hemma hos dig den här helgen!

Högst tveksamt

När jag druckit mig otörstig under vattenkranen är jag redo att rensa upp litet. Jag kan inte fatta varför matte envisas med att lägga handdukar på hyllan under mig? Jag har gång på gång visat henne hur olämpligt det är, men hon vägrar bättra sig? Fast jag ger mig inte. Ännu en gång måste jag visa henne var handdukarna ska vara, på golvet! 

Här sitter jag och lägger upp kvällens taktik. Jag börjar med de större till vänster, och fortsätter med de mindre, som ligger på sidan. Det går rätt fort, bara man sätter igång! Men jag undrar om jag kan få matte att låta bli att lägga tillbaka dem på fel ställe? Högst tveksamt.

Ni vet...

Ni vet den där känslan av välbefinnande när man hittat en skön ställning som gör att man slappnar av totalt? Det är lugnt och tyst, lagom varmt, och man känner sig helt trygg i tillvaron. I det ögonblicket är livet rätt så perfekt, eller hur? 

Och det är något jag önskar att ni ska få uppleva den här helgen, helst varje dag!

Man vet aldrig

Litet då och då känner jag att jag måste kontrollera den här katten. Känns på ett sätt verklig, men ändå inte? Han luktar ju absolut ingenting?

Sen inbjuder jag till en liten fight i all vänskaplighet, men får jag någon respons? Vet inte riktigt vad jag ska tro? För säkerhets skull måste jag därför visa att det är jag, Lisa, som är husets katt nu. Så han inte får för sig nånting?!