Och så önskar jag...

Nu tar jag litet jullov, och kommer tillbaka när det är slut på helgerna!

Men bara en gång

Människorna trodde att jag inte längre gillade min sovplats högst uppe i klätterträdet, för hela sommaren och hösten gick utan att jag lade mig där. De förstod inte att det är min vintersäng! Nu ligger jag där varenda dag igen, och flera gånger dessutom. 

I lördags kom minisarna med sina människor. Varje gång de kommer nu för tiden säger de att jag är så stor? I deras ögon har jag tydligen växt? Beror nog på att de jämför med  kattungen som flyttat in hos dem. En konstig unge, tycker jag, för den låter sig bäras hur som helst av den minsta minisen. Ungen springer inte ens undan när han kommer, vilken borde vara den normala reaktionen enligt min mening. Nä, att bäras skulle jag aldrig ställa upp på! Inte ens som unge skulle jag tolererat det.  På sin höjd kan jag ställa upp på att låta mig klappas av andra än husse och matte. Men bara en gång.

Det är skönt att bo med stora människor, som jag dessutom fått riktigt bra pli på.

Morgon-teve??

När matte klev upp ur sängen medan det ännu var mörkt i morse blev jag verkligen misstänksam? Jag blir alltid litet orolig när schemat avviker från det vanliga. Minns minsann en annan gång hon var uppe på fel tid. Då lurade de in mig i en bur, och jag blev körd till katthotellet. Sånt glömmer man inte! Lyckligtvis verkade jag inte alls vara inblandad i mattes ovanliga beteende denna gång. Nä, det skulle tittas på teve! Tidigt på morgonen!? Man blir aldrig riktigt klok på människors beteenden!

Ljus uppe på huvudet???

Annars är jag mycket nöjd med allt spännande som placerats ut litet varstans i huset. Tyvärr har de allra mest intressanta sakerna hängts utom räckhåll för mig? Speciellt en halmmobil hade jag väldigt gärna velat undersöka närmare. Den hänger högt uppe i taket?! "Vi har aldrig haft så litet julpynt" säger matte. Förstår inte alls vad det kan bero på? Hon har väl blivit lat?

Hoppas ni får en fin och mysig helg!

4 + 1 = 5

Tänk att fem katter kan få plats på den här lilla ytan? Tycker själv att jag passar väldigt fint in i samlingen!

Har inte så mycket att berätta. Drog mig undan i lördags när minisarna kom. Hade precis påbörjat min eftermiddagslur när de dök upp med buller och brak. Nä tack, jamade jag, och försvann in i gästrummet. Och igår, på söndagen, tog vi det lugnt allihopa. Ute blåste det, och lampan på altanen, som ska släckas när det blir ljust, lyste hela dagen. Perfekt dag att koppla av ordentligt! Idag har det varit lika mörkt, men jag har jobbat en hel del med både det ena och andra. Det får vara nån måtta på slappandet!

 

Nikolaus

Hittade ni nåt godis i skorna i morse? Inte? Det gjorde inte jag heller.

Matte har berättat att när när hon var liten låg det alltid en godispåse i hennes skor på morgonen den 6:e december, alltså den dagen Nikolaus har namnsdag. Då var nämligen tomten Nikolaus ute och for, och tittade till alla snälla barn. Men det fanns en hake. Skorna måste vara välborstade och blanka, annars for han förbi. Men det hände aldrig henne. I mattes skor låg alltid en fin guldpåse med karameller. Nikolaus kom troget på besök tills matte gått några år i skolan. När matte fick egna barn började han hälsa på igen, men nu är det många år sen sist.

För säkerhets skull var jag och kollade i husses skor i morse, men inte fanns där nåt godis? Förmodligen var de inte nog välputsade?

Med eller utan godis önskar jag er en härlig helg, den andra i december!

Så nu vet ni

Förbjudet för mig? Gääääsp!

Det händer att människorna här försöker ta kommandot och försöker begränsa mina initiativ?! Var får de allt ifrån?

Exempel på vad de anser förbjudet: Fotjakt. Inte heller händer är accepterade villebråd. Musjakt, däremot, är fullt tillåten, till och med önskvärd?! Hur ologiskt är inte det? Nu är det förstås bara jag som titt som tätt upptäcker hur mattes och husses händer och fötter transformeras till eggande jaktbyten. Inträffar oftast när de är sängliggande. Där, under täcket, sker skumma saker med dessa kroppsdelar? Jag blir klarvaken, och väldigt på hugget, så att jama.

Sen finns det annat som definitivt borde vara förbjudet i mitt hus. Hundar! Hade en skräckupplevelse i lördags, när jag helt plötsligt hörde någon skälla på mitt kontor? Och det var inte en människa!  Tvärtom hörde jag matte prata med någon helt glatt, tydligen helt ovetande om faran?  Jag satt förstås beredd på andra sidan den stängda dörren. När den sedan öppnades smög jag försiktigt, försiktigt runt hörnet. Vad tror ni matte gjorde i denna kritiska stund? Skrattade åt mig!! Påstod att man inte kan se mer misstänksam ut än jag gjorde. Är det så underligt? Så nu vet ni hur jag har det. Inte lätt.