Har ni också märkt?

 

Jag ska få upp den...!

När matte sitter vid datorn vet jag vad jag ska göra. Buffa på henne, nafsa henne på händerna och krafsa på skärmen. Det är bara att hålla på tills hon öppnar...LÅDAN! Den med allt godiset i. Där ligger burkar med det rätt tråkiga tandgodiset. Och så finns provpåsar med riktigt godis. Vilken katt som helst vill förstås ha just det! 

Här har jag lyckats fiska upp en påse ur lådan, för vidare bearbetning i mer lagom arbetshöjd, och utan besvärande kanter. Dessvärre verkar de ha satt in nån slags lås på påsen, för hur jag än kastade runt den och försökte ta mig in från olika vinklar måste jag erkänna att jag misslyckades? Det bär mig emot att inte klara av det jag vill. Och har ni också märkt hur oerhört tvättsugen man blir när det händer??

 

Jag låter mig luras

 

 Så var det dags för fågelskådning igen. Det kan gå långa tider när jag är fullt nöjd med att beskåda alla gästerna på restaurang Pipiga Pilfinken. Tyvärr ligger restaurangen, enligt min mening, ett antal tasslängder för långt bort. Alldeles för sällan är det någon gäst som kommer för att besöka mig? Så visst är det trevligt att för omväxlings skull ha godbitarna såhär inom räckhåll. 

Men jag har förstått att det är något lurt med det hela? Och jag får mina farhågor besannade varje gång jag försöker lägga tassen på någon av dem! Efter några försök brukar jag tröttna. Det går litet min ära förnär att utsättas för detta bedrägeriförsök. Även om det faktiskt är kul att titta på alla som landar och lyfter där. Så jag låter mig luras. Åtminstone en liten stund.

Morötter saknas

 

 Jag vet inte vad jag ska tro om detta? Jag skulle så gärna vilja hoppa upp och nosa på det där vita, men jag tvekar? Min instinkt säger mig att det inte är lämpligt att sätta ner tassarna på tyget där framför mig. Och att ta ett skutt direkt över till det där mystiska vita känns aningen riskabelt. Ibland måste man ta vissa risker, men en klok katt förstår när man ska avstå. Chansen till belöning måste överstiga den fara man utsätter sig för.

Så efter moget övervägande beslutar jag mig för att lägga ner den här undersökningen, i brist på morötter.

Det hoppas jag

 

För det mesta ligger det en massa papper i den här påsen. Men litet då och då blir den så här underbart alldeles tom! Visst är det något magiskt med tomma påsar? Och kartonger också, för den delen. Alla instinkter går upp på högvarv när man sitter där och spanar, eller hur?

Idag kom det en jättepåse med den godaste mat jag smakat, hittills. För några veckor sedan fick jag en provpåse. Jag trodde det var godis, så smaskigt var det. Nu är matte litet orolig för att jag ska äta för mycket? Så här har noga vägts vad jag ska få varje dag. Husse hade jag nog kunnat linda runt min ena tass, och fått till litet råge på portionerna, men han bor just nu på ett sjukhus, och matte är stenhård när det gäller sånt här. Att jama bevekande har tyvärr ingen som helst effekt på henne. Hoppas husse kommer hem snart så jag slipper svälta ihjäl.