Människorna trodde att jag inte längre gillade min sovplats högst uppe i klätterträdet, för hela sommaren och hösten gick utan att jag lade mig där. De förstod inte att det är min vintersäng! Nu ligger jag där varenda dag igen, och flera gånger dessutom.
I lördags kom minisarna med sina människor. Varje gång de kommer nu för tiden säger de att jag är så stor? I deras ögon har jag tydligen växt? Beror nog på att de jämför med kattungen som flyttat in hos dem. En konstig unge, tycker jag, för den låter sig bäras hur som helst av den minsta minisen. Ungen springer inte ens undan när han kommer, vilken borde vara den normala reaktionen enligt min mening. Nä, att bäras skulle jag aldrig ställa upp på! Inte ens som unge skulle jag tolererat det. På sin höjd kan jag ställa upp på att låta mig klappas av andra än husse och matte. Men bara en gång.
Det är skönt att bo med stora människor, som jag dessutom fått riktigt bra pli på.
Man slutar ALDRIG att förvånas över tvåbeningarnas okunskap gällande det mesta. Tassen för pannan gällande din vintersäng! skakar på huvudet....
SvaraRaderaNä, hur svårt kan det vara? Men man får ha överseende, de är ju trots allt bra att ha på många sätt. Eller åtminstone en del sätt!
RaderaNu hoppas jag de aldrig mer glömmer att du har en vintersång som är starkt säsongspräglad. Det borde de ju förstått tycker man. Hoppas verkligen att det inte är nåt annat fel på minisarnas kattunge än att den låter sig bäras hur som helst!
SvaraRaderaDe är ju rätt fantasilösa som sover i samma sängar alltid, fast det är så mysigt att skifta sovställe? Ja, ja...de är ju människor!
RaderaVäntar på fler rapporter som kattungen, men det skulle inte förvåna mig om den låter sig klappas hur som helst också!