Tror ni de hittade något?

Spegel, spegel på väggen där, säg vem som smartaste katten är?

I fredags berättade jag att mina lördagsgäster skulle försöka hitta var mitt kryphål ut är på altanen. De letade och letade. Tror ni de hittade något? Det spekulerades  hit och dit, och en spik hamrades in. Utifallatt. Om det var rätt utgång eller inte jamar jag förstås inte. Det visar sig nästa jag gång jag står utanför dörren och vill in.

Nog stannar jag tills vidare

När jag tänker efter trivs jag riktigt bra här

Nu har det gått några dagar sedan jag var ute och utforskade närområdet. Matte och husse kallar det felaktigt att jag var "på rymmen". Några såna planer har jag förstås inte, så länge som de sköter sig. Har inte heller gjort några nya försök att ta mig ut genom mitt hemliga ställe. Men kan ni tänka er, i morgon kommer våra gäster uppmanas att hjälpa till och leta efter min hemliga utgång?! Ha-ha, ska bli intressant att se!

Önskar er en solig och fin helg!


 

Jag - en utbrytardrottning

Var jag kommer ut? Fundera på det, ni! Inte är det här i alla fall!

Igår var jag trött, på riktigt. Jag var nämligen utelåst natten innan. Hur kunde jag vara det, undrar ni? Det grubblar mina människor också på. När de gick och lade sig sov jag gott i min säng. Men när matte var uppe vid fyra-tiden hörde hon en katt jama där ute. Och katten hörde att matte var uppe. Då blev katten väldigt högljudd, för katten frös och ville in. Som ni kanske förstår var den katten jag? Och åh, vad lycklig jag blev när dörren öppnandes till slut! Måste medge att jag faktiskt skrek av glädje.

Ingen kan förstå hur jag tog mig ut? Jag vill naturligtvis inte röja min hemlighet. Och jag kan jama som så, att igår hade jag ingen som helst lust att tassa ut på altanen. Visserligen var kattluckan låst, men det gjorde inget, jag inte ens försökte öppna den.

Efter att både matte och husse gjort ännu en noggrann inspektion av nätet har kattluckan nu öppnats igen, och jag har njutit ute i solen. Matte höll mig sällskap en lång stund. Hon hade den fula baktanken att jag skulle röja min hemlighet. Kan hon ju glömma! Men nästa gång ska jag nog rymma när det inte är så kallt?!


 

Hämtar krafter

Nu måste jag få ta igen mig litet, matte!

Så har det varit helg igen. Jag gillar helger. Särskilt lördagar. Då kommer de små människorna och hälsar på mig. Det trevliga med dem är att de också gillar att leka. Nästan ännu mer än jag, faktiskt. Till slut kan jag tröttna på att springa efter bollen eller musen. Då tassar jag iväg för att få litet lugn och ro en stund. Men på lördag är jag pigg och sugen på nya lekar!


 

Så här ska man ha det!

Sedan den gamle katten försvann har jag upptäckt nya saker. Till exempel hur skönt det är att ligga på husses mage. Förut, om han skulle vila på dagen, låg han inne i sin säng, och där var dörren stängd för mig. Och jag visste att Gustav var där, med honom. Nu ligger husse oftast i soffan i stället. Så fort han dragit över sig filten är jag där. 

Jag vet att Gustav brukade ge husse tassmassage. Hur gör man det? Jag kan inte. Men vet ni vad? Husse saknar den inte, för nu är hans mage inte prickig längre? Hur nu det hänger ihop? 

Som ni kan se ligger jag och njuter för fullt. Det hoppas jag ni får göra också, hela helgen!

Hurra för mig!

Idag är det min födelsedag! Jag blir TRE ÅR!  Förväntar mig därför att vi ska leka "fånga godiset" extra länge i kväll. Det är en lek jag aldrig tröttnar på. Helst ska godiset kastas högt upp så att jag kan fånga det i luften. Hur kul som helst! Nån annan slags mat vill jag däremot inte ha idag. Ingen katt-tårta för mig, tack! Vet inte hur många olika påsar med kattmat jag provat? Eller rättare jamat, nosat på. Alla oätliga. Bara en slags soppa med kyckling i smakar bra. Det får jag en påse varje kväll. Egentligen är det bara buljongen jag vill ha, fast jag kan smaka på kycklingbitarna de slängt i. Annars vill jag bara ha mitt torrfoder, det är BÄST!  Så det enda jag önskar mig i födelsedagspresent är en extra lekstund ikväll. Det får jag nog?

Tankar framför luckan

 

 Det har börjat mörkna ute. För all del ganska skönt väder, inte så kallt, men jag gillar ändå att sitta här inne och spana ut genom mitt fönster. Och det är väl det bästa med min kattlucka, jag har min fulla frihet? Känner jag för att tassa ut gör jag det. Visserligen kommer jag bara ut på en altan, men den är helt okej för mig. Där finns mycket att klättra på, och med full utsikt över Restaurang Pipiga Pilfinken. Men just nu sitter jag bara och kollar. Man vet aldrig, en mus kan springa förbi?  Det har ju hänt.