 |
| Var jag kommer ut? Fundera på det, ni! Inte är det här i alla fall! |
Igår var jag trött, på riktigt. Jag var nämligen utelåst natten innan. Hur kunde jag vara det, undrar ni? Det grubblar mina människor också på. När de gick och lade sig sov jag gott i min säng. Men när matte var uppe vid fyra-tiden hörde hon en katt jama där ute. Och katten hörde att matte var uppe. Då blev katten väldigt högljudd, för katten frös och ville in. Som ni kanske förstår var den katten jag? Och åh, vad lycklig jag blev när dörren öppnandes till slut! Måste medge att jag faktiskt skrek av glädje.
Ingen kan förstå hur jag tog mig ut? Jag vill naturligtvis inte röja min hemlighet. Och jag kan jama som så, att igår hade jag ingen som helst lust att tassa ut på altanen. Visserligen var kattluckan låst, men det gjorde inget, jag inte ens försökte öppna den.
Efter att både matte och husse gjort ännu en noggrann inspektion av nätet har kattluckan nu öppnats igen, och jag har njutit ute i solen. Matte höll mig sällskap en lång stund. Hon hade den fula baktanken att jag skulle röja min hemlighet. Kan hon ju glömma! Men nästa gång ska jag nog rymma när det inte är så kallt?!
Du har många idéer, men det här kanske inte var en av dina bästa? Tror matte och husse har nån tanke bakom att du inte ska vara ute hur som helst? Det är en sak att vara tuff och karsk när man kan rusa in när det blir farligt, en annan när det inte finns nån där som kan hjälpa en i en svår situation.
SvaraRaderaNä, att vara där ute på natten var inte en så bra idé, det kan medges. Borde försöka när Pipiga Pilfinken är välbesökt i stället. Det är klart att människorna i nån slags välmening inte vill att jag ska utetassa själv, men där har vi skilda åsikter!!
Radera