Det var ett tag sedan...

 

Nu är det jättelänge sedan jag visade mig här. Mitt liv har varit litet konstigt.

Min husse blev sjuk och var borta i månad efter månad. Det gick väl an, för det var rätt mysigt att vara ensam med matte. När husse kommit hem var det slut på friden. Det kommer ideligen in en massa olika människor genom min dörr! I början försökte jag jama dem tillrätta, men jag har gett upp. De är fullkomligt obildbara. Jo, en människa lyckades jag med. Jag kände genast att hon var en opålitlig typ och fräste åt henne. Själv påstod hon att hon var rädd för katter? Hur underligt är inte det?? Nu har jag inte sett henne på ett bra tag, så hon tog nog sitt förnuft till fånga?

Annars har jag som vanligt haft fullt upp med att varje dag undersöka, kontrollera och markera allt i mitt hus. Det ska aldrig råda något tvivel om vems hus och vems tillhörigheter det här är! Matte säger att jag är den mest undersökande katt hon känt, och det är jag förstås stolt över!

Matte, ja. Henne har jag fått rätt bra pli på. Men det finns fortfarande saker att jobba på. Hennes ovana att lämna mig på fel sida dörren på nätterna till exempel. Jag måste lära henne att bli klappad i ansiktet och dragen i håret när hon sover. Det är säkert bara en tidsfråga.

Överlag har jag det ändå bra, och jag brukar också berätta det varje dag för mina människor. Spinnande har jag alltid varit generös med.

Jag har mer att berätta, men det får bli en annan gång.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er!

 

 

Helt utan förvarning

 

Jag har fått ett nytt favoritställe att koppla av på!

Men perfekt också för morgontvagningen!

Så här mitt i sommaren tänkte jag avge en liten rapport. Jag har nu bott här i nästan precis fem år, och hittills har det mesta varit sig likt. Förutom allt jag måste rätta till i början. Men med det gjort har jag varit riktigt nöjd och tillfreds.

För ett tag sen gick allt på tok. Det flyttades möbler! Utan förvarning ställdes jag inför fullbordat faktum när jag kom in efter några timmar på altanen. Det gillade jag inte! Blev väldigt bekymrad faktiskt. Men så upptäckte jag något bra också. I stället för en värdelös cykel framför mitt fönster stod där nu en riktigt användbar byrå! Och när matte lagt dit en av mina sängar fick denna del av ommöbleringen högsta betyg! Måste erkänna att byrån blivit mitt nya favoritställe att ligga på. Därmed inte jamat att man får hålla på och ändra om i mitt hus hur som helst! I princip tycker jag att möbler ska stå på samma plats hela tiden, så man vet var man har dem.

För övrigt tar jag det lugnt på dagarna, för det är mycket vaktande på altanen på nätterna. Tyvärr rätt ont om byten hittills, men en fågel har jag lyckats nedlägga. Som vanligt jublade inte matte när hon hittade den på morgonen. Hennes jaktintresse är obefintligt, så något beröm från den kanten kommer jag nog aldrig få.

Önskar er en fortsatt skön sommar!

 
 

Ni har säkert också märkt?

 

 Ni har säkert också märkt det? Det börjar bli sommar! Tänk att kunna ligga ute och sova igen, så skönt! Jag har flera sovplatser på min altan, den ena ser ni bakom mig. En stor fördel med sommaren är att det börjar bli ljust i vettig tid. Vid tre-fyra är man ju rätt pigg och utsövd, och att det är ljust då förstärker känslan av att det är dags att ta itu med dagens göromål. Tyvärr har jag stora problem med att övertyga matte om detta. Jag nästan skäms för att berätta om det här, men en morgon för inte så länge sedan kastade hon några godisbitar i hallen, och sen stängde hon dörren till sovrummet!!! Då tassade jag ut på altanen. Hon kunde gott få ligga där utan mitt sällskap. Ville hon inte bli älskvärt jamad åt, snällt klappad i ansiktet och kärleksfullt dragen i håret, så inte skulle jag krusa! 

Nu kommer jag höra av mig här bara litet då och då under sommaren. När det har hänt något jag vill berätta. Det vet jag förstås inte nu när det händer. Hoppas ni kikar in emellanåt? 

Önskar er alla riktigt sköna dagar framöver!

Om man tittar riktigt noga

 

Tycker ni det ser mörkt ut?

Jag stod en lång stund och kollade på den mörka rutan. Och vet ni vad jag upptäckte? Jag såg en katt där! Visserligen inte så tydligt, men ändå. Det var en katt som avtecknade sig där, det är jag  helt säker på! Den bara tittade tillbaka och verkade fredlig, så jag behövde inte vidta några åtgärder. Dessutom försvann den när jag hoppade ner. Åtminstone kunde jag inte se den mer.

Mörker är minsann inte bara mörker. Om man har tålamod och tittar riktigt noga, kan man få uppleva något både oväntat och spännande!

 

Hur tänkte de?

 

 Av någon konstig anledning hade människorna lagt en massa sand emellan stenplattorna? Det har tagit mig många timmars arbete att krafsa upp sanden och lägga den ovanpå i stället. Hur ska man annars kunna rulla sig i den och njuta? Nu har jag ordnat ett, inte tillräckligt, men ändå godtagbart lager av sand över hela altanen. Nu hoppas jag bara att jag får ha det i fred. Ibland har människorna väldigt egendomliga föreställningar om hur det ska se ut när det är "städat"?

Hoppas ni alla får en skön helg med mycket sol som värmer pälsen!

Det blir bara bättre

 

Nu har jag för ett bra tag sedan slutat använda min ena vintersäng. Bädden högst upp i klösträdet duger fortfarande än så länge. För några dagar sedan invigde jag en av sommarsängarna på altanen, en kartong med en filt i. Hela sängen hade blåst iväg och lagt sig litet på sniskan i ett hörn, men vad gjorde det? Tänk att den tiden äntligen är här när man kan sova ute igen! 

Restaurang Pipiga Pilfinken håller öppet ännu, till min stora belåtenhet. Husse, som står för inköpen, säger att säsongen nog inte tar slut förrän i början av juni. Jag tröttnar aldrig på att iaktta gästernas beteende. Helst skulle jag förstås vilja att någon av besökarna kände för att komma in till mig för ett närmare umgänge, men nu var det längesedan det hände. 

Tills lyckan står mig bi nästa gång kan jag njuta av ett liv som i alla fall är näst intill perfekt där ute. Gott så.

Tycker jag

 

Jag kan hitta de mest underliga föremål i mitt hus?

 

Till mitt förtret verkade den felkonstruerad, för det är totalt omöjligt att undersöka den ordentligt?! Varför har man gjort en så löjligt liten öppning? Jag försökte verkligen komma åt ordentligt, från olika vinklar, men fick ge upp till slut. Som katt är jag förstås envis, men också klok nog att inse när det inte är värt att offra mer energi på ett uppdrag. Ibland blir det därför litet halvdant utfört, men i alla fall bättre än inget. Tycker jag!