 |
| Hur många gånger har jag undersökt soppåsen utan att hitta något av värde? Minst sjuhundra, tror jag? Men härom dagen blev det bingo! Jag upptäckte en liten, vit tåt som stack upp ur den nästan fulla påsen. Hm, intressant, måste undersökas närmare, tänkte jag! Så jag drog och drog och drog, och till slut hade jag fiskat upp en lååång vit orm! |
 |
| Vilket byte, alltså! Jag blev helt överlycklig, och glömde totalt bort Katten Katt. Han fick ligga vid dörren och vänta. Nu hade jag fullt upp att ta en dust med ormen. Fast innan den slutgiltiga striden tog jag med den på en rundtur i huset. |
 |
| Efter det var det dags att göra upp på allvar. Det tog en stund, för det var en väldigt bångstyrig orm. Till slut låg den där, alldeles utmattad och slak. Uppdraget slutfört. Hade gärna fortsatt litet senare, men på nåt konstigt sätt försvann den? Lyckligtvis är Katten Katt kvar. Det är skönt att ha en pålitlig vän! |
