 |
| Härom kvällen hörde vi att det knaprade i skafferiet. Självklart var det jag som hörde det först! Först när det blivit riktigt tydligt hörde människorna det också. Då hade jag vaktat där en lång stund. Men sedan gick det undan! Det mesta längst ner ställdes ut på golvet, och jag kunde göra en första inspektion. Jam, ni ser väl att jag är där inne? |
 |
| Det blev ingen fångst. Inte denna gången. |
 |
| Sen gick det bara en liten stund innan nästa larm. Ett tydligt knaprande hördes, nu under diskbänken. Jag var kvickt där och lokaliserade angreppet direkt, kom från ena hörnet. Men de är ena luriga rackare, och hann smita undan, igen. Fast det är såklart bara en tidsfråga innan jag hinner först! |
Förutom all tid som gått åt till att sitta på jaktpass, har det blivit en hel del social samvaro under helgerna. Både matte och husse har legat mycket i sina sängar och läst. Och då vill båda gärna ha en katt på magen, något jag givetvis försökt tillgodose på mest rättvisa sätt.
Min erfarenhet av själva juldagarna som väldigt tråkiga, visade sig än en gång stämma. Julafton fick jag sitta ensam hemma hur länge som helst. Dagen därpå blev det litet för stökigt här hemma med väl många gäster, och sista juldagen försvann mina människor igen. Men sen har de haft förstånd nog att hålla sig hemma. Det kom ju en smällkväll sedan, efter några dagar. Det tyckte jag var väldigt obehagligt, tur man har några sängar att sätta sig i säkerhet under!
Nu verkar allt vara precis som vanligt igen, skönt nog. Ska bara se till att knipa den där musen. Eller två?
