Att ha överblick och kontroll på omgivningen är viktigt, det tror jag alla katter tycker? Ibland tittar jag längtansfullt på de höga platserna jag kunde nå förut, när jag var mindre. Det är särskilt några hyllor på kontoret jag skulle ge mycket för att kunna sitta på igen, men jag inser att jag inte klarar såna hopp uppåt längre. Tråkigt, men som katt är jag klok nog att bara konstatera verkligheten, utan att gräma mig. Varför älta det jag inte kan, jag kan ju fortfarande väldigt mycket? Nästan allt jag vill! Till exempel klättra upp för stolpen som går upp i taket, och därifrån hoppa till taket på skåpet bredvid. Där finns en massa spännande saker, som måste undersökas varje gång jag är där.
För några veckor upptäckte jag något väldigt intressant. Jag hittade en liten, liten lucka mellan sakerna som ledde upp till ett annat, högre skåp. När jag kikade ut där såg jag matte ligga i sängen långt där nere?! Jag blev jätteglad över att se henne där. Men då gömde hon sig under en kudde, för, som hon sade, "hon ville inte ha en femkilos katt dimpande ner på huvudet". Som om inte jag skulle kunna hoppa åt sidan litet? Vid det här laget borde väl matte veta vilken smart katt som regerar i det här huset?? Eller hur?
