Bästa julen

 

 

Julafton brukar vara en av årets tråkigaste dagar, för människorna brukar vara borta hela dagen till mitt i natten. Men inte i år! Jag kommer ha bästa julen hittills, för både matte och husse kommer vara hemma hos mig hela tiden! Inte heller blir det invasion på juldagen av en massa människor jag inte känner så väl. Riktigt befriande! Att det blir helger kommer alltså inte betyda annat än att allt blir precis som vanliga dagar! Hurra!!!

Jag kommer ändå ta ledigt ett tag, för matte och husse behöver extra omvårdnad, har jag förstått. De har en väldig tur som har mig!!  

Jag är tillbaka när helgerna är slut! 

 

Monsterjakten går vidare

 

Det här är Skåpet med stort S, det har alla katter som bott här tyckt. Särskilt Gustav inspekterade det noga och ofta, övertygad om att Något gömde sig högst upp till vänster, långt där inne, utom synhåll för människorna. Förmodligen, eller kanske till och med mest troligt, lurade ett monster där?

Jag har förstås också känt närvaron av detta Något, även om jag inte brytt mig lika intensivt som Gustav gjorde. Dessutom anser jag översta hyllan vara nog genomgången. Mitt fokus ligger mera på de undre, mycket sällan inspekterade hyllorna.

Hyllan allra längst ner vill jag påstå helt undgått all kontroll! Så kan vi ju inte ha det!

Resolut bestämde jag mig för att genomföra en inspektion, trots alla försvårande hinder. Att det ska vara så svårt att ordna fria arbetsytor??

Ser ni mig? På nästa bild i kameran syns inte minsta lilla svanstipp. Matte tyckte inte det var mycket att visa, inte ens som bevis på hur orädd jag är för outforskade och farliga utrymmen? Men ni ser att jag helt oförskräckt är på väg in där i alla fall, eller hur? Monsterjakten fortskrider hittills resultatlös, men jag lovar återkomma den dagen jag får vittring på allvar!

 

 

 

Ett som är säkert

 

 Jag tror att matte har blivit litet tokig? Hon plockade fram leksaker till mig, men i stället för att lägga dem på golvet eller på mitt klösträd, vilket vore det naturligaste och mest praktiska, placerade hon sakerna på alla möjliga olämpliga ställen? Ja, kan ni tänka er, till och med helt utom räckhåll?? Den här roliga saken lyckades jag i alla fall ta rätt på, och lägga där den ska vara, på golvet! Tvåbeningar förstår sig inte på leksaker, det är ett som är säkert! 

Min företassare Gustav och jag

 

 

Har börjat sitta här på sistone, bredvid min företassare Gustav. Nu är det nästan precis två år sedan den riktiga katten försvann. Innan han gjorde det flyttade den här hårda katten in. Den kom som en present från en annan katt, fast jag tror hans husse hade hjälpt till med resan hit? Ibland tar jag ett nappatag med den här Gustavkatten. Fast jag kan inte slänga runt med honom som jag kan med katten Katt, tyvärr.

Katten Katt

Matte tyckte det blev en fin bild i alla fall.
 

De fick väl svar?

 

Jag låg och och slappade i min säng, människorna drack kaffe och tittade på teve. För det mesta brukar det de ser på vara ointressant, men helt plötsligt upptäckte jag något riktigt spännande och skyndade mig att hoppa upp framför teven för att kolla närmare! Matte och husse blev litet förvånade, för jag brukar inte vara särskilt intresserad av hus? Men kanske var det så att just de här husen väckte gamla minnen hos mig? För programmet hade spelats in i södra Spanien, där jag bodde som liten unge!

Nu har det ju gått lång tid, fyra och ett halvt år, sedan jag gömde mig i en bil och senare fick lift hit, till mitt hus. Mina människor undrade om jag verkligen kunde ha några minnen därifrån? Vilken fråga! Jag satt där och tittade mycket noggrant så länge som husen var i bild. Det var väl svar nog??

 
 

Mitt motto

 

Det är sen kväll, den tiden när jag börjar piggna till, och det känns spännande att vara på andra ställen än de gamla vanliga. För ganska länge sedan, när jag nyss kommit hit som liten unge, nöjde jag mig inte med den här hyllan, även om den är ganska högt upp. Då ville jag helst upp i takhöjd, och kunde lätt balansera uppe på dörrar och gardinstänger. Med min femårsdag bara månader bort har jag slutat med sånt. Känns nog äventyrligt att hoppa in i det här utrymmet och titta ner på matte och husse. 

Min tid som unge lärde i alla fall mina människor att en katt behöver gott om städade platser att vara på. Bort med alla onödiga pinaler, alltså! Av någon anledning har några saker lämnats kvar där jag sitter, men jag har godkänt det, åtminstone just nu. Till en katts privilegier hör rätten att när som helst utfärda nya förhållningsregler till sina inneboende. Till exempel kan jag beordra flyttning av en blomkruka, trots att den fått stå där hittills. Upptäcker jag att den stör puttar jag förstås ner den på golvet! Som chef ska man vara rak och tydlig. Det har varit mitt motto från dag ett i mitt hus.

Mitt i natten

 

Mitt i natten upptäckte jag att ena hyllan i skåpet var på tok för belamrad. Här behövdes rensas! Eftersom tanke och handling är ett hos mig tog jag genast itu med arbetet. Det måste påpekas att människorna inte gjort något för att underlätta mitt arbete. Ni ser ju vilken ynka liten springa jag hade till förfogande? Och allt låg på tredje hyllan nerifrån! Kunde inte hjälpas att det lät en del när jag höll på, och matte undrade vad jag gjorde? Hörde att hon ropade på mig, men jag lät mig förstås inte störas i mitt arbete!

När det blivit ljust kunde jag stolt visa upp resultatet av mina mödor. Nu är det upp till dem att hålla bättre ordning i fortsättningen!

Visst blev det fint där inne, matte?? Massor med mera plats!

 

Nu var det dags

 

Dags att inta vintersängen igen...

 Till skillnad från mina människor har jag mina principer när det gäller sovplatser. De använder samma sängar alla dagar året om? Inte jag. När det börjar bli mörkare och mörkare ute slutar jag använda sommarsängen.  Ja, faktiskt har jag bara en enda sådan här inne, för när det är varmt ute sover jag gärna på altanen. Sedan några veckor tillbaka sover jag i någon av mina tre vintersängar igen. Det är ett halvår sen sist. 

Jag började litet försiktigt den nya perioden med min rätt stora säng som är placerad i soffan. Har nog sett att matte försökt på olika sätt lägga filten tillrätta för mig där under lång tid, men man kan väl inte ligga i en vintersäng på sommaren?? Nä, just det! Den senaste veckan har jag börjat sova i sängen högst upp på klösträdet igen. Har varit där och nosat litet då och då tidigare, men nu var tiden inne, det var dags. 

Synd att människorna inte förstår tjusningen i det här. Vad är väl att ställa om en klocka mot att byta till vintersäng? 

 

Nu är den tiden

Det är mycket nu...

Det är den tiden nu, säger människorna. Mus-tiden. Gissa om jag har noterat det?? I hörnet bredvid min vattenskål hör jag hur de springer omkring. Tillbringar mycket tid där nu, vaktande och förhoppningsfull. Visserligen har inga möss hittills krupit upp där, men man vet ju aldrig? Om de tror att de kan lura mig genom att komma under diskbänken i stället går de på en riktig nit. Naturligtvis har jag intensifierat bevakningen också där. Och de möss som i vintras chansade på att ta sig in där, har inte kunnat berätta om sina erfarenheter av detta för sina kompisar. Om jag så jamar.

Vilken fräckhet!

 

Men vad i hela.....är du igång nu igen och pekar svans åt mig???

Och du tänker inte ge dig?

Det här kanske kan få dig på andra tankar? *bit, fräs, snurr, snurr, morr, bit, snurr, snurr* Där fick du väl så du teg!!? Och jag kommer inte lägga tassarna emellan om du försöker mopsa upp dig igen!

 Jag har fått någorlunda hyfs på matte och husse. Sämre är det med svansen. Trodde jag hade fått pli på den, men härom kvällen satte den igång igen. Gav mig svanstippen!!! Jama om fräckt! Varje gång detta händer tror människorna att det kommit in en främmande katt som jag slåss med. Fast det är ju bara jag som bedriver undervisning av det mera tassfasta slaget! Kanske lyckades jag slutgiltigt få in budskapet denna gång?

 

Det allra bästa

 

 Jag har det så bra, så bra. Med det menar jag att allt är precis som vanligt. Det mest upphetsande denna veckan var när det bars in kassar, som när de var tömda var litet roliga en stund. Om detta var det mest spännande som hänt sen sist förstår ni hur lugnt och fridfullt  jag har det?! Visst är det uppiggande med något nytt, men allra bäst är ändå när absolut ingenting händer!

Det otäckaste jag upplevt

 

Nu ska jag berätta om det otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. 

Det var sent på eftermiddagen, när matte och husse hörde ett brak och en smäll så det dånade i huset. Sedan såg de en grå blixt som rusade förbi, sladdande i kurvorna, och slutligen i högsta fart kastade sig in under sängen. Ja, det var jag, förstås. Det jag sett där ute var så skräckinjagande och hemskt att jag gömde mig kvar där. I tre timmar! Ett tag var människorna rädda för att jag fått en hjärtattack, för inte ens när mitt favoritgodis kastades framför sängen vågade jag mig fram. 

Det var med yttersta tvekan jag till slut tog beslutet att lämna säkerheten. Men jag tog det försiktigt att kollade noga att inget hemskt dolde sig bakom hörnet. Den natten sov jag hos matte, utan mina sedvanliga kontroller av altanen litet då och då. Faktiskt tog det flera dagar innan jag vågade vara där igen, som vanligt.

Vad jag såg? Husse tror att det var lodjuret som hade synts här just de dagarna. Jag vet bara vad jag vet. Och att jag aldrig vill bli så rädd igen.

Men tänk vad skönt det är att, när man är riktigt rädd, ha en trygghet att fly till. Alla har inte den förmånen. Jag har det bra.

   

För övrigt anser jag

 

Jag har fått en ny leksak!

Den är faktiskt riktigt kul!

 Man kan dra så att snöret blir jättelångt!

 

Men det allra roligaste händer när jag släpper taget, för då far den iväg med en väldans fart åt andra hållet! Riktigt bra att kunna ta ett träningspass litet då och då när jag själv vill!

För övrigt anser jag att varje katt ska ha full äganderätt över fångade byten, och att mattar eller hussar ej ska tillåtas norpa dessa ur kattens mun eller klor, ej heller att genom fula knep få katten att släppa bytet, för att därigenom stjäla bytet från katten.

Bara att erkänna. Jag har misslyckats totalt att införa denna enkla regel i mitt eget hem. Just i denna fråga möts jag av det mest hårdnackade motstånd? Men, jag är envis, jag också!

 

 

 

Jag bara undrar?

Men nu behöver jag vila litet, fattar du väl?

Jag förstår mig inte på människornas sovvanor? Hur orkar de ligga där i sängen hur länge som helst? Två, tre timmar, okej, mer kan väl absolut inte behövas?

Nån gång mitt i natten brukar jag kura ihop mig och koppla av omgivningen, så mycket man nu gör det som katt? Ett öra är ju alltid på vakt. När jag vaknar några timmar senare känner jag mig pigg och utvilad och väldigt sugen på nåt kul att göra! Fast inte ensam, förstås! Och det är där som mina problem börjar.

På alla sätt försöker jag uppmärksamma matte på att jag är leksugen och jättepigg. Brukar börja med att sätta klorna i hennes fötter, fortsätta uppåt och putta ner allt som ligger på den lilla hyllan bredvid sängen. Samtidigt jamar jag uppmuntrande, och ligger hon vänd mot hyllan sätter jag en tass i ansiktet och drar henne i håret. Tror ni hon uppskattar min kärleksfulla uppmärksamhet? 

Härom natten kom jag i alla fall på ett väldigt bra knep att få upp henne. Jag puttade ner den lilla pillerasken hon hade lagt på en stol bredvid sängen. Vilken effekt!! Hon kom upp direkt! Äntligen blev det liv i henne! Natten efter letade jag efter asken igen, och lyckades nästan få fram den, trots att matte försökt gömma den mellan några tidningar.

I nuläget vet jag inte riktigt hur jag ska få matte litet sällskapligare på nätterna? Vad kan vara skojigare än en lekstund vid 3-4-tiden? Får fundera på hur jag ska få matte litet mindre negativ till idén? Det kan finnas något knep?

 

 

Katten Katt

 

Min allra bästa kompis!

Jag vill absolut vara ensam katt i mitt hus. Om det inte kom någon som till sättet var lika underdånig som katten Katt, förstås. Precis varenda kväll leker vi med varann. Det börjar alltid med att han sitter någonstans på min kattställning och tittar retfullt på  mig. Det är signalen. Jag hoppar upp och slår ner honom på golvet. Ibland smockar jag till honom med tassen. Då försöker han rymma, men har förstås ingen chans, för jag är över honom i ett nafs. Ja, det är bokstavligt vad jag gör också, biter honom i all vänskaplighet både här och där. Naturligtvis är utgången given, jag vinner. Varenda kväll!

Mina människor är förundrade över att han inte fått några skador efter alla år? Och att han faktiskt fortfarande kan jama! Jo, han gör det om man träffar magen. Och det är klart, om man betänker att han är minst tjugofem år gammal, måste jag hålla med om att han är i ganska god form!

Sen är det extra skojigt att han också hämtats hem från Spanien, från ett ställe inte alls långt ifrån där jag föddes. Fast han slapp åka bil i tre dagar, som jag måste göra. Men jag är glad att han fanns här när jag kom, och jag hoppas att han ska hålla sig alert i många år till!

Frukost på sängen

Jag fick frukost på sängen. Var aningen skeptisk till arrangemanget först, det har nämligen aldrig hänt tidigare. Men efter viss tvekan måste jag ändå nosa på det pyttelilla innehållet i skålen. 

Det är så här med mig, att jag gillar nästan bara torrfoder. Varje kväll får jag ändå en liten påse med soppa, antingen med kyckling eller tonfisk. Men det jamar jag, det är förskräckligt ojämn kvalitet på den maten! Varannan, var tredje dag är den helt oätlig, faktiskt! Andra dagar kan den vara helt okej, ja, ibland till och med så god att jag kan äta upp allt. 

Med katt-tidningen kommer ibland påsar med blötmat. De går absolut inte att äta! Nu har matte äntligen insett detta, och ger de påsarna till en annan katt som inte har mitt förfinade smaksinne.

Nu hade matte en bit oxfilé i kylen, och hon blev så väldigt nyfiken på min åsikt om detta kött att hon inte kunde vänta till kvällen, utan serverade mig en liten bit till frukost. Vad jag tyckte? Sådär... Men jag åt i alla fall upp den, efter nogsamt övervägande , trots den litet skumma konsistensen. Det var nog tur att den inte var större, för såå god var den inte. 

Tacka vet jag hederligt, knaprigt torrfoder!

Storstädning

 

 

Här måste gallras ordentligt! Ut med allt! Jag hittar ju inte de roliga leksakerna när det finns så mycket skräp överallt?!

Hade en riktig storstädning härom dagen. Människorna brukar lägga alla mina saker i en korg, huller om buller. Alltså totalt omöjligt att hitta godbitarna bland alla ointressanta saker! Beslutade mig därför att helt resolut kasta ut varenda pinal från korgen. Sen var det lätt som en plätt att plocka fram ur högen de leksaker jag gillar, som Prassliga Fisken och Tufsiga Musen. 

Nu ligger allt i korgen igen. Vem förstår sig på människor?

 

 

 

 

Hej igen!

 

Rund om magen? Vad menar de?

Hej på er! Nu är jag tillbaka, åtminstone litet då och då. När jag har något att jama om. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Den ena dagen är väldigt lik den andra. Och det kan jag inte annat än vara väldigt nöjd med! Nu har det ju gått flera månader sedan jag hörde av mig senast, och helt händelselöst har det förstås inte varit.

Jag trodde att jag skulle fått besök av en annan katt några nätter i juli, men så blev det inte. Mycket bra! Men helt kan jag inte pusta ut, för nu hotas det med en hel vecka i jul i stället. Känns väldigt avlägset, så det bekymret får jag ta itu med då.

Besöket hos vettisen gick "bra"? Det var åtminstone vad de meddelade matte och husse, som hade fått vänta ute i bilen. Naturligtvis blåljög de! Jag utsattes för grova övergrepp, och det jamade jag minsann om hela vägen hem, och litet till. Dessutom hade de fräckheten att påstå att jag var "litet rund om magen",  därmed menande att jag inte skulle få äta mig mätt i fortsättningen?! Har sällan hört något så fånigt? Turligt nog är det husse som står för min mathållning, och han tycker inte att jag ska svälta ihjäl. Ibland uppmanar matte honom att inte fylla på mer mat, men när hon inte ser gör vi som vi vill. 

Har haft ett par lyckade jakter på altanen, och nedlagt en fågel och en mus. Var själv nöjd med min insats, men som vanligt fick jag inte det beröm jag förtjänat.

Annars kan jag medge att sommaren varit nära intill perfekt, för människorna har varit hemma nästan alltid. Inte har mitt hus invaderats av högljudda minisar heller, de har hållit sig ute och inte stört mig alls. Så här kan det fortsätta, tycker jag. Helst också med samma sköna värme på altanen som jag vant mig vid nu. Jag älskar mina nätter där ute! Förutom när grannkatten gör en av sina högst onödiga visiter. Den verkar ha svårt att fatta jamiska? Nåja, annars har jag det bara bra, och är fullt tillfreds med tillvaron. Åtminstone så länge som husse och jag håller ihop.

 
 

Sommar, sommar, sommar!

Nu ska jag bara slappa och göra ingenting ett bra tag framöver. Jaså, det trodde ni inte på? Och det har ni alldeles rätt i, en katts ansvar för hus och hem blir förstås inte mindre för att det blir sommar! Det längsta jag kan sträcka mig till när det gäller ledighet är att jag riktigt varma dagar unnar mig litet extra vila.

Det jag vet om sommaren är att jag snart ska iväg och stickas, och det kommer jag naturligtvis inte tolerera, som vanligt. Inte för att sticket gör ont, det känns ju knappt. Det är principen! Att någon jag inte känner ska klämma och känna på mig, nä, usch! Så det blir väl en kamp igen, som slutar med en delseger för min del. Jag blir stucken, men inte just klämd på.

Sen har matte och husse lovat att en annan katt ska få komma och bo i mitt hus tre dagar i slutet av juli. Skulle jag aldrig gått med på, om jag blivit tillfrågad. Då kommer jag få bo i ena delen av huset, tack och lov den delen med utgång till min altan, och den andra katten i andra delen. Det blir nog tre intressanta dagar? Känner på mig att jag rätt klart kommer tydliggöra vad jag anser om att de bedriver hotellverksamhet utan min tillåtelse?

Frånsett dessa irritationsmoment hoppas jag på en lagom varm och väldigt avkopplande sommar, för både er och mig! Jag kommer tillbaka när jag vilat färdigt, och det börjar bli mörkare på kvällarna igen!

Vi får väl se?

Vilken härlig helg jag har haft! I princip har jag nu flyttat ut på min altan. Men när jag hör att matte är uppe och går på nätterna tassar jag in för att hälsa på henne. Och framför allt se till att jag får några godisbitar som tack för att jag inte biter henne i fötterna när hon lägger sig igen. 


Men helt kan jag inte släppa kontrollen där inne, förstås. Rätt som det är ställs och läggs saker på tokiga platser, och sånt måste ju åtgärdas! Jag vet inte hur mycket jag städat bort i mina dagar? Fönsterbänken jag sitter på här var nog den plats jag rensade allra först när jag kom, och den ordningen har jag lyckats behålla. Har försökt få matte att öppna fönstret litet till, men över fönster bestämmer hon, påstår hon? Ja, ja, vi får väl se hur det blir med det...

Omöjlig uppgift?

Och vad är det här?

Det har flyttats blommor här i huset. De har burits ut, och när de kommit tillbaka har de luktat litet annorlunda? Jag är inte så värst intresserad av blommor (tur, säger matte), men jag vill förstås notera alla förändringar. Att uppmärksamma minsta avvikelse ingår i mina arbetsuppgifter. Det må vara en liten smula som ramlat ner på golvet, eller som nu, krukor som kommit in och har en annan lukt än tidigare.

En annan, och mycket viktig, arbetsuppgift är att hålla inkräktare borta från mitt hus. Aningen svårt när jag inte tillåts komma ut för att tassgripligen göra slag i saken. Häromkvällen satt grannkatten helt obekymrad utanför min ytterdörr! Jag blev förstås enormt upprörd, så matte öppnade dörren i tron att katten skulle springa iväg. (Jo, hon hade stängt in mig i matrummet först.) Vad tror ni den rackaren gjorde? Försökte komma in!!! Den ytterdörren stängdes fort igen. Men ni förstår att jag inte har det lätt, när en så förslagen katt med noll respekt för andras territorium bor i närheten?

Nu hoppas jag på en lugn och fridfull helg för både er och mig!

En mycket kort lycka

Det kunde ha gått...

För en kort stund trodde jag att mina människor äntligen insett hur stor godistilldelningen ska vara. Gränslös, förstås! 

Det var så här. I lördags hällde husse upp det sista ur min fodertunna, och gick för att hämta påfyllning. Det här är något jag är mycket väl förtrogen med, och följde givetvis med till skåpet, det magiska, där jag vet att alla godsaker och trevligheter för en katt gömmer sig.  Döm om min förvåning när husse öppnade påsen med GODISET, det allra, allra ljuvligaste goda man kan tänka sig, och hällde över det i fodertunnan?! Jag blev alldeles till mig av de förföriska dofterna som spred sig, och försökte hoppa ner där. Husse blev förvånad, för så matintresserad brukar jag inte vara?

Men jama den glädje som varar beständigt? Strax efteråt kom matte in där och förstörde alltihop. Hon hittade den tomma påsen. "Men vad har du gjort?" frågade hon husse. Först då förstod han att han tagit "fel" påse. Kunde inte varit mera rätt, om ni frågar mig, men matte tog fodertunnan och hällde tillbaka allt i påsen!!! 

En kort glädje fick jag i alla fall, för husse hann lägga litet i min matskål. Egentligen är godiset vanlig mat, men med många kalorier. Det är väl därför den är så himmelskt god?  

Husse borde städat bort den tomma påsen direkt, tycker jag.

 

Av en händelse

Mjaou-wow! Här fanns det grejer!! Varför har denna skattkista undanhållits mig i alla år???

Av en ren händelse råkade jag befinna mig i närheten när dörren till detta himmelrike öppnades! Efter snart fyra år i huset var detta första gången jag fick möjlighet att beskåda -och nosa på- det här ljuvliga! Vad tänker de på, mina människor? 

Nu har jag förstått att jag måste hoppa upp på bänken där bredvid, det har jag inte fattat tidigare? Har inte tyckt att något intressant funnits där! Men nu har jag lärt mig annat, och kommer definitivt vara mer på hugget när den dörren öppnas!

Önskar er en skön helg och något gott att äta!

 

Det är katten...

Och hur har de tänkt att man ska kunna ta sig ut här?

Helt plötsligt har livet blivit så mycket mer intressant och spännande?! Dörren till min altan står öppen, och det kommer in flugor och annat skojigt att jaga. Matte måste bara se till att fönstren hålls fria från onödigt bråte, så jag kan komma åt att fritt slå till där. Jag kan förstås inte ta ansvar för sånt som kommer i vägen för min jakt!

Fönstret i badrummet står också öppet hela dagarna nu. Det känns väldigt lockande att försöka komma ut där, men har ännu inte lyckats komma på hur? Som katt är man ju alltid nyfiken på vad som finns där bakom!

Fast egentligen är jag rätt nöjd med altanen, som jag får ha alldeles för mig själv. Snart är jag färdig med arbetet att gräva upp all sand som fanns mellan plattorna. Den ska naturligtvis ligga på plattorna, så man kan rulla sig i den! Men det är den vanliga ordningen här i huset, det är katten som ska ställa allt tillrätta!

Ett vakande öga

Det blir många extra kontroller som måste göras varje natt nu för att se till att oönskade katter inte uppehåller sig här. Därför blir det en hel del mer sovande på dagarna, det ska erkännas. Då är det bra att ha gott om sköna bäddar. Just nu är det här min favorit. 

Den fick ligga orörd rätt länge efter att matte köpt den, men en dag kände jag för att provligga, och blev efter det min nummer ett, åtminstone för tillfället. Förut gillade jag den vita bäst, men den luktar inte alls gott längre? Filten är rätt mjuk och gosig, men passar nog bättre vintern, tror jag.

Snart är det så varmt på altanen att jag kan sova uppe på min klöstunna där. Perfekt, då kan jag både koppla av och samtidigt hålla ett vakande öga ut över mina domäner. Sånt klarar ju en katt av utan problem!

Önskar er jättehärlig försommarhelg!

 

 

Usch!

Det här gillar jag inte. En annan katt har flyttat in någonstans i närheten! Det hade väl gått an, om den inte haft fräckheten att komma upp på min trappa flera nätter nu! Och det stannar inte vid det, den har mage att jama emot när jag rätt skarpt (matte säger att jag för ett himla liv?) beordrar den att sticka härifrån, och det kvickt!

Ja, stick härifrån! NU!!!

Där kryper den sakta, sakta iväg.  Tänk om jag inte haft ett nät framför mig?! Det ska den vara tacksam för!

Det var förstås alldeles mörkt ute mitt i natten, så bilderna är litet suddiga. Men ni ser att jag numera måste utöka altanbevakningen på nätterna. Hoppas den snart har förstånd nog att hålla sig härifrån.

Man måste vara litet påhittig

Där inne finns de...

Man måste ha envishet och tålamod när man ska uppfostra människor. Och vara litet påhittig. En aning tur underlättar också. 

Jag är mycket nöjd med det fantastiska resultat jag uppnått när det gäller att öka godistilldelningen. Efter att ihärdigt ha bitit matte i fötterna varje gång hon skulle lägga upp benen i sängen, fick jag henne till slut att inse vad som krävdes att jag skulle sluta: Några godisbitar slängda en bit bort! Till all lycka är hon uppe ett par gånger på natten också.  För att inte missa något har jag bestämt mig för att sova hos henne varje natt. Jag låter henne gå iväg, och sitter lugnt kvar och väntar på min belöning när hon kommer tillbaka.

Nu har jag undervisat henne ett tag, och hon har lärt sig förvånansvärt snabbt, så det flyter på riktigt bra. Ska bara fundera ut hur jag ska öka på antalet bitar jag får, för de är givetvis på tok för få. Men som ett första steg är det här inte så tokigt, tycker jag! 

Eller hur?

Varje morgon blir jag lika lycklig när matte äntligen rör på

sig. Jag kurrar så mycket jag kan, klappar henne med tassen i ansiktet och drar kärvänligt i hennes hår med tänderna. Jag kan inte påstå att hon verkar bli lika glad över att få se mig? 

Men det har ju börjat bli ljust ute, så visst borde hon vara lika glad, pigg och alert, som jag? Jag har dessutom varit ute och spanat runt altanen flera gånger, medan hon bara legat där och degat timme efter timme.

Det är ju så enkelt. Man vaknar, stretchar litet, och sen är det bara att sätta igång och utforska världen! Eller hur?

Antihalkskydd

Alltså, nu måste matte göra något åt sina halkiga ben!! Det höll på att gå riktigt illa för mig på morgonen, när jag satt mig i hennes knä för att gosa litet. När hon flyttade sig åt sidan förlorade jag balansen, och föll handlöst ner mot golvet. För att klara mig utan skador klamrade jag mig hårt fast på det som kändes som en brant klippvägg. Där hängde jag, med framtassarna uppe på toppen, och baktassarna stadigt förankrade på smalbenen. 

Matte försökte rädda mig genom att lyfta mig under rumpan. Det gick väl sådär, men jag lyckades i alla fall ta mig loss välbehållen. Nu hoppas jag matte sätter in åtgärder så det här inte inträffar igen. Det måste väl finnas antihalkskydd att smörja in sig med?

Önskar er en halkfri och skön helg!

Så försmädligt!

Jama om försmädligt!

Vilket äventyr jag gått miste om på grund av mina människors totala brist på insikt om vilken åtgärd de skulle vidtagit. Väcka mig! Hur svårt kan det vara, när det så uppenbart var det första de skulle tänkt på, då de såg vad som skuttade omkring på min altan. En ekorre!!!

Jag klarar inte av att klättra på nätet där, jo, jag har försökt. Men ekorren hade tydligen inga problem med det. Något jag tyvärr inte blev vittne till själv. Alltså, hur kunde de bara låta mig ligga och sova?? 

Kan bara hoppas på att den är nyfiken på att undersöka altanen litet till, och att jag den gången har förmånen att få stifta en litet närmare bekantskap! Eller förresten, jag kan nog tänka mig en riktigt nära sådan!

Nästan som en installation

Hm, vad trist och vanligt det ser ut här. Det stör mitt konstnärliga sinne!

Om jag till exempel tar en penna här...

...och lägger den såhär, rakt ut...kanske litet svårt att få den att balansera, men visst blir det tjusigt?? Faktiskt nästan som en installation!

Nu blommar rapsfälten och bokarna har slagit ut. Det är vår här, på riktigt! Önskar alla en riktigt skön vårhelg!

Hopplös?

Stopp! Jag måste tvätta mig. NU!

Matte påstår att jag blivit alldeles hopplös med att slänga mig ner framför mackapären med hemska hjul som hon kör omkring med? I sak håller jag med. Visst lägger jag mig, men naturligtvis har jag högst legitima skäl! Som här, när ett akut tvättbehov uppstod. 

Tyvärr uppstår ofta otrevligheter på nätterna, när matte visar stor brist på tålamod för mina behov. Hon menar att hennes är mer akuta?! Då händer det att hon försöker komma förbi mig ändå, vilket förstås inte går utan att hon gör mig illa alldeles förfärligt! Hon säger att hon bara snuddar mig, men jag känner väl vad jag känner? Då blir jag sur på henne en stund. Är inte säker på om vi ska kunna hitta en lösning på det här problemet?

 

En ny erfarenhet

Men, vad är det frågan om???

Blev riktigt bekymrad idag. Människorna betedde sig så märkligt, har aldrig sett något liknande? Husse satt på en stol, och matte slängde en massa tussar på golvet! Jag visste vad jag skulle tro om detta?? Kändes faktiskt litet olustigt. Särskilt orolig blev jag när matte tog fram en brummande apparat som hon körde i nacken på husse. Då tyckte jag att en gräns hade passerats, och det lät jag dem förstå. Tror de lyssnade på mig, för strax efteråt blev det tyst, husse reste på sig, och allt blev som vanligt igen.

Nu önskar jag mig och er en fortsatt lugn och skön helg!

 

Men inte dum

Hjälp!

Om jag varit en människa hade jag kanske sett ut så där när det hände? Matte tyckte i alla fall det var en passande bild för att uttrycka rädsla!

Det var sent på kvällen. Jag var ute på altanen när DET uppenbarade sig. Och jag lovar, DET var det absolut värsta jag sett i hela mitt liv! Jag skäms inte för att berätta att jag var livrädd! Ni skulle hört smällen när jag kastade mig in igenom kattluckan! Matte och husse undrade om en bomb slagit ner?? Sen rusade jag allt jag kunde genom hallen och köket, sladdade runt hörnen i matrummet för att sätta mig i säkerhet under sängarna i sängkammaren.

Efter en lång, lång stund beslutade jag mig för att kolla läget. Kröp sakta ut, vidtagande nödvändiga försiktighetsåtgärder, det vill jama rest ragg och flaskborstsvans. Kikade med stor tvekan runt hörnet. Tänk om DET lurade på mig där? 

Märkligt nog uppförde sig matte och husse helt som vanligt, och verkade totalt ignorera faran?? Jag, som visste bättre, såg till att hålla vakt under lång tid. Inomhus. Altanen fick klara sig bäst den kunde den natten. Modig är jag, men inte dum.

Men inte ger jag upp

Nu har jag ett tag varit tillfreds med ordningen på handdukarna i badrumsskåpet, så de har fått ligga som de gör. Däremot har jag upptäckt en skrämmande oordning på hyllan där jag sitter. Men jag har ett problem. Någon illvillig person har lagt allt jag vill sortera i en låda!! Kanterna gör det ju helt omöjligt för mig att få ordning! Jag försöker och försöker, men nej. Väldigt frustrerande, måste jag jama! Men, vilken katt ger upp? 

Önskar er en toppenhelg!