Vatten. Jag älskar vatten! Att dricka, att leka med, att studera hur det försvinner ner i ... ja, vart tar det vägen?? Det är hittills ett mysterium för mig.
Ett mysterium är också varför den svartvita katten med rött halsband envisas med att komma hit flera kvällar i veckan? Jag har verkligen jamat ifrån på skarpen, så högt jag har kunnat, att det inte är okej. Men vet ni vad? Matte säger att det är fin katt, och pratar snällt med den?! Nästan som om det skulle vara litet synd om den, när jag ärligt jamar vad jag tycker om besök? Högst osolidariskt! Gissar att påhälsningarna kommer fortsätta. Har man att göra med en illojal matte och en korkad katt är det nog inget annat att vänta?
