 |
| Men nu har du mig, matte! |
Igår kom mina lördagsgäster fast det var torsdag? Inte för att jag bryr mig om dagar, men det var ändå litet konstigt. Tyvärr var det inte mig de kom för att hälsa på den här gången, inte bara i alla fall. De skulle sätta ner min företassare Gustav i jorden. Hur det gick till kan ni läsa här.
(Går också att som vanligt gå in via Gustavs blogg, välj "epilog" i övre vänstra hörnet)
Jag kan ju inte jama annat än att jag är väldigt nöjd med att vara ensam katt här nu. Att ha en annan katt i mitt hus gjorde mig orolig. Då fick jag mat som skulle lugna mig. Inte längre. Nu får jag av någon obegriplig anledning "mat för katter som vill äta litet för mycket"?? Det kan man väl inte? Man måste väl bli mätt?
Nu önskar jag alla en härlig sommarhelg, förhoppningsvis litet mer lagom varm än de senaste dagarna. Till och med jag blev litet slö i hettan. Ha det så skönt!
Läste att Hjulia inte kan läsa Gustavs blogg, så om fler får det problemet lägger jag in epilogen här också:
EN STRÅLANDE VACKER DAG KOM HAN I JORDEN
Idag, på dagen han skulle fyllt 20 år, satte vi ner Gustavs urna under hans älskade hasselbuske. Själva nedsättningen gjordes av vårt barnbarn, i bloggen omnämnd som "favorit-minisen". Det var en ömsesidig kärlek med de två. Ovanpå graven ligger nu en katt som verkligen påminner om Gustav, och i den position som han oftast intog. Vila nu i frid, Gustav, den finaste katt man kan tänka sig.
