Om man tittar riktigt noga

 

Tycker ni det ser mörkt ut?

Jag stod en lång stund och kollade på den mörka rutan. Och vet ni vad jag upptäckte? Jag såg en katt där! Visserligen inte så tydligt, men ändå. Det var en katt som avtecknade sig där, det är jag  helt säker på! Den bara tittade tillbaka och verkade fredlig, så jag behövde inte vidta några åtgärder. Dessutom försvann den när jag hoppade ner. Åtminstone kunde jag inte se den mer.

Mörker är minsann inte bara mörker. Om man har tålamod och tittar riktigt noga, kan man få uppleva något både oväntat och spännande!

 

Jag gjorde ett fynd

 

 

Hur många gånger har jag undersökt soppåsen utan att hitta något av värde? Minst sjuhundra, tror jag? Men härom dagen blev det bingo! Jag upptäckte en liten, vit tåt som stack upp ur den nästan fulla påsen. Hm, intressant, måste undersökas närmare, tänkte jag! Så jag drog och drog och drog, och till slut hade jag fiskat upp en lååång vit orm!

Vilket byte, alltså! Jag blev helt överlycklig, och glömde totalt bort Katten Katt. Han fick ligga vid dörren och vänta. Nu hade jag fullt upp att ta en dust med ormen.  Fast innan den slutgiltiga striden tog jag med den på en rundtur i huset.

Efter det var det dags att göra upp på allvar. Det tog en stund, för det var en väldigt bångstyrig orm. Till slut låg den där, alldeles utmattad och slak. Uppdraget slutfört. Hade gärna fortsatt litet senare, men på nåt konstigt sätt försvann den? Lyckligtvis är Katten Katt kvar. Det är skönt att ha en pålitlig vän!

 

Inget annat att vänta?

 

 Vatten. Jag älskar vatten! Att dricka, att leka med, att studera hur det försvinner ner i ... ja, vart tar det vägen?? Det är hittills ett mysterium för mig.

Ett mysterium är också varför den svartvita katten med rött halsband envisas med att komma hit flera kvällar i veckan? Jag har verkligen jamat ifrån på skarpen, så högt jag har kunnat,  att det inte är okej. Men vet ni vad? Matte säger att det är fin katt, och pratar snällt med den?! Nästan som om det skulle vara litet synd om den, när jag ärligt jamar vad jag tycker om besök? Högst osolidariskt! Gissar att påhälsningarna kommer fortsätta. Har man att göra med en illojal matte och en korkad katt är det nog inget annat att vänta?

  

Min företassare Gustav och jag

 

 

Har börjat sitta här på sistone, bredvid min företassare Gustav. Nu är det nästan precis två år sedan den riktiga katten försvann. Innan han gjorde det flyttade den här hårda katten in. Den kom som en present från en annan katt, fast jag tror hans husse hade hjälpt till med resan hit? Ibland tar jag ett nappatag med den här Gustavkatten. Fast jag kan inte slänga runt med honom som jag kan med katten Katt, tyvärr.

Katten Katt

Matte tyckte det blev en fin bild i alla fall.
 

Katten Katt

 

Min allra bästa kompis!

Jag vill absolut vara ensam katt i mitt hus. Om det inte kom någon som till sättet var lika underdånig som katten Katt, förstås. Precis varenda kväll leker vi med varann. Det börjar alltid med att han sitter någonstans på min kattställning och tittar retfullt på  mig. Det är signalen. Jag hoppar upp och slår ner honom på golvet. Ibland smockar jag till honom med tassen. Då försöker han rymma, men har förstås ingen chans, för jag är över honom i ett nafs. Ja, det är bokstavligt vad jag gör också, biter honom i all vänskaplighet både här och där. Naturligtvis är utgången given, jag vinner. Varenda kväll!

Mina människor är förundrade över att han inte fått några skador efter alla år? Och att han faktiskt fortfarande kan jama! Jo, han gör det om man träffar magen. Och det är klart, om man betänker att han är minst tjugofem år gammal, måste jag hålla med om att han är i ganska god form!

Sen är det extra skojigt att han också hämtats hem från Spanien, från ett ställe inte alls långt ifrån där jag föddes. Fast han slapp åka bil i tre dagar, som jag måste göra. Men jag är glad att han fanns här när jag kom, och jag hoppas att han ska hålla sig alert i många år till!

Ten and out

Jag vann på knock-out!!

Jag brukar hitta katten Katt någonstans på mitt klösträd. Ibland har han gömt sig inne i huset där, men idag satt han och stirrade på mig på en hylla. Raskt utmanade jag honom på en batalj, och såg till att han hoppade ner på golvet. Det är hur kul som helst att slåss med honom! Ibland jamar han till när vi håller på, förmodligen av uppskattning? Jag tröttnar aldrig på katten Katt. Men om han inte skulle vara humör nån dag, leker jag med bandet som ligger där. Det är nästan lika roligt!