 |
| Min allra bästa kompis! |
Jag vill absolut vara ensam katt i mitt hus. Om det inte kom någon som till sättet var lika underdånig som katten Katt, förstås. Precis varenda kväll leker vi med varann. Det börjar alltid med att han sitter någonstans på min kattställning och tittar retfullt på mig. Det är signalen. Jag hoppar upp och slår ner honom på golvet. Ibland smockar jag till honom med tassen. Då försöker han rymma, men har förstås ingen chans, för jag är över honom i ett nafs. Ja, det är bokstavligt vad jag gör också, biter honom i all vänskaplighet både här och där. Naturligtvis är utgången given, jag vinner. Varenda kväll!
Mina människor är förundrade över att han inte fått några skador efter alla år? Och att han faktiskt fortfarande kan jama! Jo, han gör det om man träffar magen. Och det är klart, om man betänker att han är minst tjugofem år gammal, måste jag hålla med om att han är i ganska god form!
Sen är det extra skojigt att han också hämtats hem från Spanien, från ett ställe inte alls långt ifrån där jag föddes. Fast han slapp åka bil i tre dagar, som jag måste göra. Men jag är glad att han fanns här när jag kom, och jag hoppas att han ska hålla sig alert i många år till!
