Det hoppas jag

 

För det mesta ligger det en massa papper i den här påsen. Men litet då och då blir den så här underbart alldeles tom! Visst är det något magiskt med tomma påsar? Och kartonger också, för den delen. Alla instinkter går upp på högvarv när man sitter där och spanar, eller hur?

Idag kom det en jättepåse med den godaste mat jag smakat, hittills. För några veckor sedan fick jag en provpåse. Jag trodde det var godis, så smaskigt var det. Nu är matte litet orolig för att jag ska äta för mycket? Så här har noga vägts vad jag ska få varje dag. Husse hade jag nog kunnat linda runt min ena tass, och fått till litet råge på portionerna, men han bor just nu på ett sjukhus, och matte är stenhård när det gäller sånt här. Att jama bevekande har tyvärr ingen som helst effekt på henne. Hoppas husse kommer hem snart så jag slipper svälta ihjäl.

En mycket kort lycka

Det kunde ha gått...

För en kort stund trodde jag att mina människor äntligen insett hur stor godistilldelningen ska vara. Gränslös, förstås! 

Det var så här. I lördags hällde husse upp det sista ur min fodertunna, och gick för att hämta påfyllning. Det här är något jag är mycket väl förtrogen med, och följde givetvis med till skåpet, det magiska, där jag vet att alla godsaker och trevligheter för en katt gömmer sig.  Döm om min förvåning när husse öppnade påsen med GODISET, det allra, allra ljuvligaste goda man kan tänka sig, och hällde över det i fodertunnan?! Jag blev alldeles till mig av de förföriska dofterna som spred sig, och försökte hoppa ner där. Husse blev förvånad, för så matintresserad brukar jag inte vara?

Men jama den glädje som varar beständigt? Strax efteråt kom matte in där och förstörde alltihop. Hon hittade den tomma påsen. "Men vad har du gjort?" frågade hon husse. Först då förstod han att han tagit "fel" påse. Kunde inte varit mera rätt, om ni frågar mig, men matte tog fodertunnan och hällde tillbaka allt i påsen!!! 

En kort glädje fick jag i alla fall, för husse hann lägga litet i min matskål. Egentligen är godiset vanlig mat, men med många kalorier. Det är väl därför den är så himmelskt god?  

Husse borde städat bort den tomma påsen direkt, tycker jag.

 

Då ledsnade jag...

Jag gillar ju mest att kolla på mus- och fågelfilmer på datorn, men ibland upptäcker jag nåt riktigt intressant på teven. Som den här gröna växten. Ville så gärna undersöka den litet närmare!

Sen iakttog jag hur människorna skar något på skärbrädan. Var helt säker på att detta något var ätbart! Tittade på dem en lång stund, men de brydde sig inte dugg om mig. Gjorde ett litet försök att dra till mig en godbit, men inte gick det? Då ledsnade jag och hoppade ner. Vilka snåla typer!

Önskar er en skön mitten-i-februari-helg!

Det är nåt lurt

Det är nåt lurt...

Har ni också noterat ljuvliga dofter, som vid närmare kontroll visat sig bara luras? Det har jag gjort, många gånger. Matte ställer fram något på bänken i köket, och jag känner förstås direkt att det är något ätbart. Oftast säger då matte att "du tycker ändå inte om det, Lisa". Givetvis tror jag inte ett ögonblick på henne, jag känner ju doften! Men det väldigt underliga är att de gånger hon gett mig en bit av provsmaka, får jag framför mig en bit som i lukt inte har nån likhet med den jag känner från bänken!  

Vad händer med maten mellan bänken och golvet, det undrar jag!!!

Litet sur kan man bli

Så ska det bli en helg igen. Jag ska få många gäster. Är litet osäker på om jag uppskattar det? Besökare ska helst komma några i taget, tycker jag. Fast jag kanske inte behöver bry mig så mycket? Har hört att ett privat rum ska ställas i ordning till mig. Skälet till det är dock väldigt suspekt. Matte och husse tänker nämligen placera ut en massa mat på bänkar och bord. Och de undanber sig att jag provsmakar!! Riktigt småsint, om ni frågar mig. Hur spännande hade det inte varit att få tassa omkring bland allt, nosa och känna dofterna, och ta sig en slick emellanåt? Därför räknar jag minsann med någon slags kompensation inne på mitt rum!

Önskar alla en riktigt mysig helg!

Beklämmande är bara förjamet

Har ni sett något så beklämmande?? I mitt fodertorn fanns inte den minsta lilla bit! I ett desperat försök att överleva välte jag det på sidan, ifall någon pyttebit gömt sig nånstans? Men -suck- nej! När det gäller uppfostran av matte måste matproblemet få högsta prioritet. Husse är betydligt mer dresserad. Tur han kommer hem i kväll.