I onsdags visade jag hur skicklig jag är på att klättra, ända
upp i taket. Matte är litet konstig, för hon blir alltid litet orolig för nedtassandet? Ett stort språng blir det, men jag är jättebra på att hoppa. Så fånigt att inte lita på att jag klarar av det!
Det var väldigt länge sedan jag intog det här lilla klösträdet på bilden. Litet futtigt är det ju, om man jämför. Men här kan väl inte ens fåniga matte bli det minsta orolig över nerfarten? Jag är ju knappt halvvägs upp till taket!
Nu kan jag vara ute på altanen långa stunder, det är riktigt skönt. Och Restaurang Pipiga Pilfinken blir alltmer välbesökt för varje dag. En stor del av min arbetstid går åt till att övervaka ruljangsen där. Ibland skulle jag vilja ingripa tassligen, men det dumma nätet är i vägen.
Hoppas helgen blir trevlig och fin för er alla!
