Hur tänkte de?

 

 Av någon konstig anledning hade människorna lagt en massa sand emellan stenplattorna? Det har tagit mig många timmars arbete att krafsa upp sanden och lägga den ovanpå i stället. Hur ska man annars kunna rulla sig i den och njuta? Nu har jag ordnat ett, inte tillräckligt, men ändå godtagbart lager av sand över hela altanen. Nu hoppas jag bara att jag får ha det i fred. Ibland har människorna väldigt egendomliga föreställningar om hur det ska se ut när det är "städat"?

Hoppas ni alla får en skön helg med mycket sol som värmer pälsen!

Vi får väl se?

Vilken härlig helg jag har haft! I princip har jag nu flyttat ut på min altan. Men när jag hör att matte är uppe och går på nätterna tassar jag in för att hälsa på henne. Och framför allt se till att jag får några godisbitar som tack för att jag inte biter henne i fötterna när hon lägger sig igen. 


Men helt kan jag inte släppa kontrollen där inne, förstås. Rätt som det är ställs och läggs saker på tokiga platser, och sånt måste ju åtgärdas! Jag vet inte hur mycket jag städat bort i mina dagar? Fönsterbänken jag sitter på här var nog den plats jag rensade allra först när jag kom, och den ordningen har jag lyckats behålla. Har försökt få matte att öppna fönstret litet till, men över fönster bestämmer hon, påstår hon? Ja, ja, vi får väl se hur det blir med det...

Men inte dum

Hjälp!

Om jag varit en människa hade jag kanske sett ut så där när det hände? Matte tyckte i alla fall det var en passande bild för att uttrycka rädsla!

Det var sent på kvällen. Jag var ute på altanen när DET uppenbarade sig. Och jag lovar, DET var det absolut värsta jag sett i hela mitt liv! Jag skäms inte för att berätta att jag var livrädd! Ni skulle hört smällen när jag kastade mig in igenom kattluckan! Matte och husse undrade om en bomb slagit ner?? Sen rusade jag allt jag kunde genom hallen och köket, sladdade runt hörnen i matrummet för att sätta mig i säkerhet under sängarna i sängkammaren.

Efter en lång, lång stund beslutade jag mig för att kolla läget. Kröp sakta ut, vidtagande nödvändiga försiktighetsåtgärder, det vill jama rest ragg och flaskborstsvans. Kikade med stor tvekan runt hörnet. Tänk om DET lurade på mig där? 

Märkligt nog uppförde sig matte och husse helt som vanligt, och verkade totalt ignorera faran?? Jag, som visste bättre, såg till att hålla vakt under lång tid. Inomhus. Altanen fick klara sig bäst den kunde den natten. Modig är jag, men inte dum.

Litet sommarlov

Det är konstigt nu för tiden, det är varmare ute än inne?

Jag har det så skönt på min altan! Innan jag kom hit var det fullt med sand mellan stenarna, men det har jag fixat till. Visst blir det mycket mer intressant så här?

Vad härligt det är att ligga så här och mysa i solen!

Men jag kan ju inte låta bli att fundera på hur jag ska hitta en öppning här? Två gånger jag lyckats, men nu verkar det kört. Hindrar mig förstås inte från att fortsätta prova. Möjligheter kan öppna sig när man minst anar det!

Som vanligt så här på fredagen vill jag önska er en riktigt skön sommarhelg! Nu när vi kommer in i juli vet jag att de flesta inte har så mycket tid att läsa bloggar, så nån månad eller så framåt kommer jag jama här mer sporadiskt. Det blir när det hänt något jag vill berätta. Däremellan tänker jag ha litet sommarlov på min altan.

Tror ni de hittade något?

Spegel, spegel på väggen där, säg vem som smartaste katten är?

I fredags berättade jag att mina lördagsgäster skulle försöka hitta var mitt kryphål ut är på altanen. De letade och letade. Tror ni de hittade något? Det spekulerades  hit och dit, och en spik hamrades in. Utifallatt. Om det var rätt utgång eller inte jamar jag förstås inte. Det visar sig nästa jag gång jag står utanför dörren och vill in.

Min första egna blogg

Nu har jag varit ensam katt i mitt hus i över en månad. Matte och husse saknar den gamle katten. Det gör inte jag. En katt är precis lagom, åtminstone när den katten vet exakt hur allting ska skötas i huset!

Dessutom är jag en riktig mästerhoppare. Det jag ska berätta om nu hände medan gamle katten Gustav fortfarande fanns här. Han hade kommit till matte, som satt framför datorn, och jamat att han ville ut. Det var rätt sent på kvällen, men matte tänkte att Gustav nog inte ville vara ute så länge i kylan? Alltså gick hon för att öppna dörren.

(Mattes beskrivning): Vad konstigt, det tar emot i dörren? Det ligger ett djur utanför dörren?! En katt!!...väldigt lik Lisa!!! Men...det ÄR Lisa!

Jag blev så lycklig över att dörren äntligen öppnades! Rusade in, utan att bry mig om Gustav som stod där. Men när jag sprungit in i matrummet kom jag på bättre tankar, skyndade tillbaka och jagade in Gustav under sängarna i sängkammaren. 

När jag senare försökte tassa ut genom kattluckan var den låst?? Inte fattade jag varför, det får matte berätta.

Jag var ju helt säker på att Lisa hittat ett hål i nätet på altanen. Men när det blivit ljust nästa dag kunde vi konstatera att nätet var 100% intakt. Och jag upptäckte den enda möjliga flyktvägen för vår akrobat. Ett skåp, som förpassats ut på altanen, i avvaktan på annan användning. Det stod aningen för nära det enda "hål" som fanns, en springa ovanför en bjälke uppe vid taket. Hon måste ha stått på skåpet och måttat rätt länge för att kunna träffa det lilla utrymmet. Och väl där var hon ju mycket högt över marken på utsidan altanen. Nu är skåpet flyttat, förstås, så jag hoppas vi slipper fler rymningar!

Lisa igen här. Äschjam, det där var väl ingenting! För att inte tappa formen smygtränar jag hopp här inne, men det får ni veta mer om en annan gång. 

Nu önskar jag er en härlig helg!