Nu har jag varit ensam katt i mitt hus i över en månad. Matte och husse saknar den gamle katten. Det gör inte jag. En katt är precis lagom, åtminstone när den katten vet exakt hur allting ska skötas i huset!
Dessutom är jag en riktig mästerhoppare. Det jag ska berätta om nu hände medan gamle katten Gustav fortfarande fanns här. Han hade kommit till matte, som satt framför datorn, och jamat att han ville ut. Det var rätt sent på kvällen, men matte tänkte att Gustav nog inte ville vara ute så länge i kylan? Alltså gick hon för att öppna dörren.
(Mattes beskrivning): Vad konstigt, det tar emot i dörren? Det ligger ett djur utanför dörren?! En katt!!...väldigt lik Lisa!!! Men...det ÄR Lisa!
Jag blev så lycklig över att dörren äntligen öppnades! Rusade in, utan att bry mig om Gustav som stod där. Men när jag sprungit in i matrummet kom jag på bättre tankar, skyndade tillbaka och jagade in Gustav under sängarna i sängkammaren.
När jag senare försökte tassa ut genom kattluckan var den låst?? Inte fattade jag varför, det får matte berätta.
Jag var ju helt säker på att Lisa hittat ett hål i nätet på altanen. Men när det blivit ljust nästa dag kunde vi konstatera att nätet var 100% intakt. Och jag upptäckte den enda möjliga flyktvägen för vår akrobat. Ett skåp, som förpassats ut på altanen, i avvaktan på annan användning. Det stod aningen för nära det enda "hål" som fanns, en springa ovanför en bjälke uppe vid taket. Hon måste ha stått på skåpet och måttat rätt länge för att kunna träffa det lilla utrymmet. Och väl där var hon ju mycket högt över marken på utsidan altanen. Nu är skåpet flyttat, förstås, så jag hoppas vi slipper fler rymningar!
Lisa igen här. Äschjam, det där var väl ingenting! För att inte tappa formen smygtränar jag hopp här inne, men det får ni veta mer om en annan gång.
Nu önskar jag er en härlig helg!
