Vår katt Lisa, född på spanska solkusten, men som liftade hit med en svensk familj. Kom till oss som helt liten unge, men hon var ändå från början fullt på det klara med att hennes livsuppgift var att regera över, och uppfostra oss människor, och den katt som tidigare fanns i familjen. I den här bloggen får Lisa berätta om hur hennes arbete fortskrider, och hennes liv här, som hon ser det.
Leta i den här bloggen
fredag 18 januari 2019
Min första egna blogg
Nu har jag varit ensam katt i mitt hus i över en månad. Matte och husse saknar den gamle katten. Det gör inte jag. En katt är precis lagom, åtminstone när den katten vet exakt hur allting ska skötas i huset!
Dessutom är jag en riktig mästerhoppare. Det jag ska berätta om nu hände medan gamle katten Gustav fortfarande fanns här. Han hade kommit till matte, som satt framför datorn, och jamat att han ville ut. Det var rätt sent på kvällen, men matte tänkte att Gustav nog inte ville vara ute så länge i kylan? Alltså gick hon för att öppna dörren.
(Mattes beskrivning): Vad konstigt, det tar emot i dörren? Det ligger ett djur utanför dörren?! En katt!!...väldigt lik Lisa!!! Men...det ÄR Lisa!
Jag blev så lycklig över att dörren äntligen öppnades! Rusade in, utan att bry mig om Gustav som stod där. Men när jag sprungit in i matrummet kom jag på bättre tankar, skyndade tillbaka och jagade in Gustav under sängarna i sängkammaren.
När jag senare försökte tassa ut genom kattluckan var den låst?? Inte fattade jag varför, det får matte berätta.
Jag var ju helt säker på att Lisa hittat ett hål i nätet på altanen. Men när det blivit ljust nästa dag kunde vi konstatera att nätet var 100% intakt. Och jag upptäckte den enda möjliga flyktvägen för vår akrobat. Ett skåp, som förpassats ut på altanen, i avvaktan på annan användning. Det stod aningen för nära det enda "hål" som fanns, en springa ovanför en bjälke uppe vid taket. Hon måste ha stått på skåpet och måttat rätt länge för att kunna träffa det lilla utrymmet. Och väl där var hon ju mycket högt över marken på utsidan altanen. Nu är skåpet flyttat, förstås, så jag hoppas vi slipper fler rymningar!
Lisa igen här. Äschjam, det där var väl ingenting! För att inte tappa formen smygtränar jag hopp här inne, men det får ni veta mer om en annan gång.
Nu önskar jag er en härlig helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så kul att du ska blogga Lisa! Vi saknar Gustav vi också, vår fina vän sen många år tillbaka..
SvaraRaderaVi ser fram emot att följa dig! Du är en riktigt smart katt måste vi jama, förstår att matte blev chockad när du kom från fel håll!
Ta tass om dig och de dina! Nosbuffar
Vad kul att ni hittade hit! Jo, matte blev nog litet chockad. Måste erkänna att det inte var så kul där ute, inte just då i alla fall!
RaderaVälkommen Lisa. Nu börjar en annan bloggare att berätta vad som händer i Båstadstrakten. Det ska bli intressant att följa dig, precis som det var att följa Gustav.
SvaraRaderaTack så mycket! Det är minsann på tiden att jag får min alldeles egna blogg!
RaderaVälkommen ut som bloggkatt Lisa. Rymningar tycker inte mattar om, en av oss råkade komma på rymmen i somras. Vi läses!
SvaraRaderaMajaGräddnos på Cirkus Boman
Tack, tack! Nä, jag tyckte faktiskt inte heller det var så roligt! Kallt och blött! Skulle valt en bättre tidpunkt.
RaderaVälkommen BusLisa! Du är inte liiite listig, du...
SvaraRaderaTänk att du lyckades rymma, lite i alla fall.
Nog är det väl ändå bästast hemma!
😻 Nosgos 🐾
Tack! Men det såg ut så frestande ut med springan där uppe vid taket, gick inte att motstå! Fast du har rätt, jag längtade verkligen in sen!
RaderaÅhhh, det är verkligen skojsigt att du skaffat dig en helt egen blågg. Hit lär vi komma ofta.
SvaraRadera/Jamlunda.
Tack, det va snällt jamat! Ni är alltid såå välkomna!
RaderaHeeeej Listiga Lisa! Skojsigt att du vill blogga också. Vi saknar Gustav mycket men tror ändå att han har det rätt bra där bortom regnbågen tillsammans med andra bloggvänner som gått före. Det ska bli roligt att följa dina äventyr nu.
SvaraRaderaGos på nosen!
Vad glad jag blev att ni hittade hit! Ni är ju några av Gustavs äldsta vänner, och det är jamarkul att ni vill följa mig också!
Radera