Ett vakande öga

Det blir många extra kontroller som måste göras varje natt nu för att se till att oönskade katter inte uppehåller sig här. Därför blir det en hel del mer sovande på dagarna, det ska erkännas. Då är det bra att ha gott om sköna bäddar. Just nu är det här min favorit. 

Den fick ligga orörd rätt länge efter att matte köpt den, men en dag kände jag för att provligga, och blev efter det min nummer ett, åtminstone för tillfället. Förut gillade jag den vita bäst, men den luktar inte alls gott längre? Filten är rätt mjuk och gosig, men passar nog bättre vintern, tror jag.

Snart är det så varmt på altanen att jag kan sova uppe på min klöstunna där. Perfekt, då kan jag både koppla av och samtidigt hålla ett vakande öga ut över mina domäner. Sånt klarar ju en katt av utan problem!

Önskar er jättehärlig försommarhelg!

 

 

Usch!

Det här gillar jag inte. En annan katt har flyttat in någonstans i närheten! Det hade väl gått an, om den inte haft fräckheten att komma upp på min trappa flera nätter nu! Och det stannar inte vid det, den har mage att jama emot när jag rätt skarpt (matte säger att jag för ett himla liv?) beordrar den att sticka härifrån, och det kvickt!

Ja, stick härifrån! NU!!!

Där kryper den sakta, sakta iväg.  Tänk om jag inte haft ett nät framför mig?! Det ska den vara tacksam för!

Det var förstås alldeles mörkt ute mitt i natten, så bilderna är litet suddiga. Men ni ser att jag numera måste utöka altanbevakningen på nätterna. Hoppas den snart har förstånd nog att hålla sig härifrån.

Man måste vara litet påhittig

Där inne finns de...

Man måste ha envishet och tålamod när man ska uppfostra människor. Och vara litet påhittig. En aning tur underlättar också. 

Jag är mycket nöjd med det fantastiska resultat jag uppnått när det gäller att öka godistilldelningen. Efter att ihärdigt ha bitit matte i fötterna varje gång hon skulle lägga upp benen i sängen, fick jag henne till slut att inse vad som krävdes att jag skulle sluta: Några godisbitar slängda en bit bort! Till all lycka är hon uppe ett par gånger på natten också.  För att inte missa något har jag bestämt mig för att sova hos henne varje natt. Jag låter henne gå iväg, och sitter lugnt kvar och väntar på min belöning när hon kommer tillbaka.

Nu har jag undervisat henne ett tag, och hon har lärt sig förvånansvärt snabbt, så det flyter på riktigt bra. Ska bara fundera ut hur jag ska öka på antalet bitar jag får, för de är givetvis på tok för få. Men som ett första steg är det här inte så tokigt, tycker jag! 

Eller hur?

Varje morgon blir jag lika lycklig när matte äntligen rör på

sig. Jag kurrar så mycket jag kan, klappar henne med tassen i ansiktet och drar kärvänligt i hennes hår med tänderna. Jag kan inte påstå att hon verkar bli lika glad över att få se mig? 

Men det har ju börjat bli ljust ute, så visst borde hon vara lika glad, pigg och alert, som jag? Jag har dessutom varit ute och spanat runt altanen flera gånger, medan hon bara legat där och degat timme efter timme.

Det är ju så enkelt. Man vaknar, stretchar litet, och sen är det bara att sätta igång och utforska världen! Eller hur?

Antihalkskydd

Alltså, nu måste matte göra något åt sina halkiga ben!! Det höll på att gå riktigt illa för mig på morgonen, när jag satt mig i hennes knä för att gosa litet. När hon flyttade sig åt sidan förlorade jag balansen, och föll handlöst ner mot golvet. För att klara mig utan skador klamrade jag mig hårt fast på det som kändes som en brant klippvägg. Där hängde jag, med framtassarna uppe på toppen, och baktassarna stadigt förankrade på smalbenen. 

Matte försökte rädda mig genom att lyfta mig under rumpan. Det gick väl sådär, men jag lyckades i alla fall ta mig loss välbehållen. Nu hoppas jag matte sätter in åtgärder så det här inte inträffar igen. Det måste väl finnas antihalkskydd att smörja in sig med?

Önskar er en halkfri och skön helg!

Så försmädligt!

Jama om försmädligt!

Vilket äventyr jag gått miste om på grund av mina människors totala brist på insikt om vilken åtgärd de skulle vidtagit. Väcka mig! Hur svårt kan det vara, när det så uppenbart var det första de skulle tänkt på, då de såg vad som skuttade omkring på min altan. En ekorre!!!

Jag klarar inte av att klättra på nätet där, jo, jag har försökt. Men ekorren hade tydligen inga problem med det. Något jag tyvärr inte blev vittne till själv. Alltså, hur kunde de bara låta mig ligga och sova?? 

Kan bara hoppas på att den är nyfiken på att undersöka altanen litet till, och att jag den gången har förmånen att få stifta en litet närmare bekantskap! Eller förresten, jag kan nog tänka mig en riktigt nära sådan!

Nästan som en installation

Hm, vad trist och vanligt det ser ut här. Det stör mitt konstnärliga sinne!

Om jag till exempel tar en penna här...

...och lägger den såhär, rakt ut...kanske litet svårt att få den att balansera, men visst blir det tjusigt?? Faktiskt nästan som en installation!

Nu blommar rapsfälten och bokarna har slagit ut. Det är vår här, på riktigt! Önskar alla en riktigt skön vårhelg!

Hopplös?

Stopp! Jag måste tvätta mig. NU!

Matte påstår att jag blivit alldeles hopplös med att slänga mig ner framför mackapären med hemska hjul som hon kör omkring med? I sak håller jag med. Visst lägger jag mig, men naturligtvis har jag högst legitima skäl! Som här, när ett akut tvättbehov uppstod. 

Tyvärr uppstår ofta otrevligheter på nätterna, när matte visar stor brist på tålamod för mina behov. Hon menar att hennes är mer akuta?! Då händer det att hon försöker komma förbi mig ändå, vilket förstås inte går utan att hon gör mig illa alldeles förfärligt! Hon säger att hon bara snuddar mig, men jag känner väl vad jag känner? Då blir jag sur på henne en stund. Är inte säker på om vi ska kunna hitta en lösning på det här problemet?

 

En ny erfarenhet

Men, vad är det frågan om???

Blev riktigt bekymrad idag. Människorna betedde sig så märkligt, har aldrig sett något liknande? Husse satt på en stol, och matte slängde en massa tussar på golvet! Jag visste vad jag skulle tro om detta?? Kändes faktiskt litet olustigt. Särskilt orolig blev jag när matte tog fram en brummande apparat som hon körde i nacken på husse. Då tyckte jag att en gräns hade passerats, och det lät jag dem förstå. Tror de lyssnade på mig, för strax efteråt blev det tyst, husse reste på sig, och allt blev som vanligt igen.

Nu önskar jag mig och er en fortsatt lugn och skön helg!