Har ni också märkt?

 

Jag ska få upp den...!

När matte sitter vid datorn vet jag vad jag ska göra. Buffa på henne, nafsa henne på händerna och krafsa på skärmen. Det är bara att hålla på tills hon öppnar...LÅDAN! Den med allt godiset i. Där ligger burkar med det rätt tråkiga tandgodiset. Och så finns provpåsar med riktigt godis. Vilken katt som helst vill förstås ha just det! 

Här har jag lyckats fiska upp en påse ur lådan, för vidare bearbetning i mer lagom arbetshöjd, och utan besvärande kanter. Dessvärre verkar de ha satt in nån slags lås på påsen, för hur jag än kastade runt den och försökte ta mig in från olika vinklar måste jag erkänna att jag misslyckades? Det bär mig emot att inte klara av det jag vill. Och har ni också märkt hur oerhört tvättsugen man blir när det händer??

 

Det hoppas jag

 

För det mesta ligger det en massa papper i den här påsen. Men litet då och då blir den så här underbart alldeles tom! Visst är det något magiskt med tomma påsar? Och kartonger också, för den delen. Alla instinkter går upp på högvarv när man sitter där och spanar, eller hur?

Idag kom det en jättepåse med den godaste mat jag smakat, hittills. För några veckor sedan fick jag en provpåse. Jag trodde det var godis, så smaskigt var det. Nu är matte litet orolig för att jag ska äta för mycket? Så här har noga vägts vad jag ska få varje dag. Husse hade jag nog kunnat linda runt min ena tass, och fått till litet råge på portionerna, men han bor just nu på ett sjukhus, och matte är stenhård när det gäller sånt här. Att jama bevekande har tyvärr ingen som helst effekt på henne. Hoppas husse kommer hem snart så jag slipper svälta ihjäl.

En mycket kort lycka

Det kunde ha gått...

För en kort stund trodde jag att mina människor äntligen insett hur stor godistilldelningen ska vara. Gränslös, förstås! 

Det var så här. I lördags hällde husse upp det sista ur min fodertunna, och gick för att hämta påfyllning. Det här är något jag är mycket väl förtrogen med, och följde givetvis med till skåpet, det magiska, där jag vet att alla godsaker och trevligheter för en katt gömmer sig.  Döm om min förvåning när husse öppnade påsen med GODISET, det allra, allra ljuvligaste goda man kan tänka sig, och hällde över det i fodertunnan?! Jag blev alldeles till mig av de förföriska dofterna som spred sig, och försökte hoppa ner där. Husse blev förvånad, för så matintresserad brukar jag inte vara?

Men jama den glädje som varar beständigt? Strax efteråt kom matte in där och förstörde alltihop. Hon hittade den tomma påsen. "Men vad har du gjort?" frågade hon husse. Först då förstod han att han tagit "fel" påse. Kunde inte varit mera rätt, om ni frågar mig, men matte tog fodertunnan och hällde tillbaka allt i påsen!!! 

En kort glädje fick jag i alla fall, för husse hann lägga litet i min matskål. Egentligen är godiset vanlig mat, men med många kalorier. Det är väl därför den är så himmelskt god?  

Husse borde städat bort den tomma påsen direkt, tycker jag.

 

Man måste vara litet påhittig

Där inne finns de...

Man måste ha envishet och tålamod när man ska uppfostra människor. Och vara litet påhittig. En aning tur underlättar också. 

Jag är mycket nöjd med det fantastiska resultat jag uppnått när det gäller att öka godistilldelningen. Efter att ihärdigt ha bitit matte i fötterna varje gång hon skulle lägga upp benen i sängen, fick jag henne till slut att inse vad som krävdes att jag skulle sluta: Några godisbitar slängda en bit bort! Till all lycka är hon uppe ett par gånger på natten också.  För att inte missa något har jag bestämt mig för att sova hos henne varje natt. Jag låter henne gå iväg, och sitter lugnt kvar och väntar på min belöning när hon kommer tillbaka.

Nu har jag undervisat henne ett tag, och hon har lärt sig förvånansvärt snabbt, så det flyter på riktigt bra. Ska bara fundera ut hur jag ska öka på antalet bitar jag får, för de är givetvis på tok för få. Men som ett första steg är det här inte så tokigt, tycker jag! 

Godis och GODIS

Det finns godis. Och så finns det GODIS! Godiset ligger i en prasslande påse. Det är inte alltid jag orkar jaga det. GODISET finns i den här burken. Ni kan inte ana vilka känslor och förväntningar det väcker när matte tar fram den!

Jag kan knappt bärga mig innan hon kastat ut några bitar på golvet. Att leka "leta godis" är allra bästa leken! När det är från burken, alltså.

Här har jag ännu inte upptäckt biten på mattan, men det dröjer inte många sekunder.

Kan det möjligtvis ha hamnat något bakom dörren?

Menar du på fullaste allvar att det var sista biten, matte??

Redan sista helgen i mars?! Hoppas ni får ha det bra och slippa dumt virus!

Det är två saker

Tass på dig, matte! Nu vet du vad du ska göra!

Det är två saker jag är konsekvent med. 

Det ena är var jag ska hoppa upp i mattes knä för att gosa. Kan bara ske på två ställen, när hon sitter i fåtöljen, eller på toan. Men, bara på den ena toan, den andra gills inte. Ibland måste hon sitta kvar jättelänge, för det är förstås jag som visar när det är tillåtet att resa på sig. Gosande är inget man avbryter hur som helst.

Det andra saken gäller godisutdelning. Där har jag kommit på ett så himla bra trix! Jag sätter tassen i mattes ansikte, med klorna bara litet utfällda, och tittar henne djupt i ögonen. Det gör jag varenda kväll. Ibland försöker hon låtsas som ingenting, men jag fortsätter förstås tills resultatet kommer. Alltså att hon plockar fram godisasken och kastar iväg några bitar. Blir det för få -och det blir ju nästan alltid- måste proceduren upprepas. Till slut kan det hända, och jag skäms nästan berätta det, att hon stänger dörren med mig på fel sida, och påstår att hon måste få jobba ifred?! Ja, just det, det här med tassen i ansiktet kan enbart ske på kontoret, det glömde jag berätta. Men gissa om jag protesterar?

För övrigt är det riktigt trivsamt nu, för mina människor är hemma hos mig hela tiden. Kanske har jag äntligen fått pli på dem? Önskar er en fin och solig helg!

 



 

Nikolaus

Hittade ni nåt godis i skorna i morse? Inte? Det gjorde inte jag heller.

Matte har berättat att när när hon var liten låg det alltid en godispåse i hennes skor på morgonen den 6:e december, alltså den dagen Nikolaus har namnsdag. Då var nämligen tomten Nikolaus ute och for, och tittade till alla snälla barn. Men det fanns en hake. Skorna måste vara välborstade och blanka, annars for han förbi. Men det hände aldrig henne. I mattes skor låg alltid en fin guldpåse med karameller. Nikolaus kom troget på besök tills matte gått några år i skolan. När matte fick egna barn började han hälsa på igen, men nu är det många år sen sist.

För säkerhets skull var jag och kollade i husses skor i morse, men inte fanns där nåt godis? Förmodligen var de inte nog välputsade?

Med eller utan godis önskar jag er en härlig helg, den andra i december!

Jaktrapport med mera

100% koncentration!

Någon som undrar hur det går med min musjakt? Bra, kan jag jama! Människorna flyttade ut alla onödiga prylar som fanns under diskbänken och ställde upp dörrarna.Vad som sen hände är mellan mig och musen. Kanske är det en bra idé att lägga den mera synligt nästa gång? Matte var inte så förtjust i att stöta emot den där jag gömt den? Men hon får väl se var hon sätter ner fötterna? 
Jag är ganska säker på att det blir minst en "nästa gång". Hör ju hur det låter bakom skåpet under diskbänken på kvällarna. Och människorna är så tacksamma för min vakthållning!

Har ni också fått en påse som heter Gottebitar, ni som får hem en katt-tidning varje månad? Nu ska jag berätta vad jag tycker om Gottebitar. INTE! Jag försökte verkligen få i mig en bit, för den låg där mitt godis brukar ligga. Tog biten i munnen säkert 3-4 gånger, innan jag tvingades ge upp, och spotta ut den. Tack och lov har jag riktigt godis i en låda bredvid datorn. Hoppas på riklig tilldelning nu när det blir helg. Och en skön sådan önskar jag er, trots höstrusk!

Så retligt

Katten också, så retligt...

Matte har en mojäng hon kör omkring med här. Jag älskar att sitta på den och åka med, lika mycket som jag avskyr de hemska hjulen som anfaller mig stup i kvarten. Uppe på sittbrädan finns två gropar. Där ligger det ganska ofta en godisbit, eller två? Konstigt, men trevligt.

Det som hände här på bilden var att jag lyckligt noterat förekomsten av en godisbit i gropen, men precis när jag skulle få in den i munnen smet den! Och försvann långt in under skåpet! Jag försökte verkligen platta till mig så mycket det gick, men inte nådde jag fram. Så retligt!

Tur det finns fler bitar i påsen som matte "gömt" i skrivbordslådan.