Nu har jag för ett bra tag sedan slutat använda min ena vintersäng. Bädden högst upp i klösträdet duger fortfarande än så länge. För några dagar sedan invigde jag en av sommarsängarna på altanen, en kartong med en filt i. Hela sängen hade blåst iväg och lagt sig litet på sniskan i ett hörn, men vad gjorde det? Tänk att den tiden äntligen är här när man kan sova ute igen!
Restaurang Pipiga Pilfinken håller öppet ännu, till min stora belåtenhet. Husse, som står för inköpen, säger att säsongen nog inte tar slut förrän i början av juni. Jag tröttnar aldrig på att iaktta gästernas beteende. Helst skulle jag förstås vilja att någon av besökarna kände för att komma in till mig för ett närmare umgänge, men nu var det längesedan det hände.
Tills lyckan står mig bi nästa gång kan jag njuta av ett liv som i alla fall är näst intill perfekt där ute. Gott så.
