Man måste vara litet påhittig

Där inne finns de...

Man måste ha envishet och tålamod när man ska uppfostra människor. Och vara litet påhittig. En aning tur underlättar också. 

Jag är mycket nöjd med det fantastiska resultat jag uppnått när det gäller att öka godistilldelningen. Efter att ihärdigt ha bitit matte i fötterna varje gång hon skulle lägga upp benen i sängen, fick jag henne till slut att inse vad som krävdes att jag skulle sluta: Några godisbitar slängda en bit bort! Till all lycka är hon uppe ett par gånger på natten också.  För att inte missa något har jag bestämt mig för att sova hos henne varje natt. Jag låter henne gå iväg, och sitter lugnt kvar och väntar på min belöning när hon kommer tillbaka.

Nu har jag undervisat henne ett tag, och hon har lärt sig förvånansvärt snabbt, så det flyter på riktigt bra. Ska bara fundera ut hur jag ska öka på antalet bitar jag får, för de är givetvis på tok för få. Men som ett första steg är det här inte så tokigt, tycker jag! 

Min turdag

Kom igen då, din fegis!

Jag ser dig nog! Är du färdig för ett kast?

Tjohoo! Där kan du ligga och fundera, men du har inte en chans! Snart kommer jag...

Fast i morse hittade jag en mus igen, ute på altanen. Alltså inte en sån mus som på bilderna, utan en som springer omkring av sig själv. Tog in den i köket, och vi lekte en stund. Sen blev den trött, som vanligt, och ville inte leka mer. Jag gick ut på altanen för att hitta nån piggare kompis. Då kom husse in i köket och hittade den trötte på golvet. Men, kan ni tro, när husse lyfte upp den i svansen piggnade han till ordentligt! Han hade bara låtsats sova! Så husse bar ut den, och han sprang iväg. Alltså har jag chansen att få leka med honom en gång till! Vilken turdag!