Och så önskar jag...

Nu tar jag litet jullov, och kommer tillbaka när det är slut på helgerna!

Men bara en gång

Människorna trodde att jag inte längre gillade min sovplats högst uppe i klätterträdet, för hela sommaren och hösten gick utan att jag lade mig där. De förstod inte att det är min vintersäng! Nu ligger jag där varenda dag igen, och flera gånger dessutom. 

I lördags kom minisarna med sina människor. Varje gång de kommer nu för tiden säger de att jag är så stor? I deras ögon har jag tydligen växt? Beror nog på att de jämför med  kattungen som flyttat in hos dem. En konstig unge, tycker jag, för den låter sig bäras hur som helst av den minsta minisen. Ungen springer inte ens undan när han kommer, vilken borde vara den normala reaktionen enligt min mening. Nä, att bäras skulle jag aldrig ställa upp på! Inte ens som unge skulle jag tolererat det.  På sin höjd kan jag ställa upp på att låta mig klappas av andra än husse och matte. Men bara en gång.

Det är skönt att bo med stora människor, som jag dessutom fått riktigt bra pli på.

Morgon-teve??

När matte klev upp ur sängen medan det ännu var mörkt i morse blev jag verkligen misstänksam? Jag blir alltid litet orolig när schemat avviker från det vanliga. Minns minsann en annan gång hon var uppe på fel tid. Då lurade de in mig i en bur, och jag blev körd till katthotellet. Sånt glömmer man inte! Lyckligtvis verkade jag inte alls vara inblandad i mattes ovanliga beteende denna gång. Nä, det skulle tittas på teve! Tidigt på morgonen!? Man blir aldrig riktigt klok på människors beteenden!

Ljus uppe på huvudet???

Annars är jag mycket nöjd med allt spännande som placerats ut litet varstans i huset. Tyvärr har de allra mest intressanta sakerna hängts utom räckhåll för mig? Speciellt en halmmobil hade jag väldigt gärna velat undersöka närmare. Den hänger högt uppe i taket?! "Vi har aldrig haft så litet julpynt" säger matte. Förstår inte alls vad det kan bero på? Hon har väl blivit lat?

Hoppas ni får en fin och mysig helg!

4 + 1 = 5

Tänk att fem katter kan få plats på den här lilla ytan? Tycker själv att jag passar väldigt fint in i samlingen!

Har inte så mycket att berätta. Drog mig undan i lördags när minisarna kom. Hade precis påbörjat min eftermiddagslur när de dök upp med buller och brak. Nä tack, jamade jag, och försvann in i gästrummet. Och igår, på söndagen, tog vi det lugnt allihopa. Ute blåste det, och lampan på altanen, som ska släckas när det blir ljust, lyste hela dagen. Perfekt dag att koppla av ordentligt! Idag har det varit lika mörkt, men jag har jobbat en hel del med både det ena och andra. Det får vara nån måtta på slappandet!

 

Nikolaus

Hittade ni nåt godis i skorna i morse? Inte? Det gjorde inte jag heller.

Matte har berättat att när när hon var liten låg det alltid en godispåse i hennes skor på morgonen den 6:e december, alltså den dagen Nikolaus har namnsdag. Då var nämligen tomten Nikolaus ute och for, och tittade till alla snälla barn. Men det fanns en hake. Skorna måste vara välborstade och blanka, annars for han förbi. Men det hände aldrig henne. I mattes skor låg alltid en fin guldpåse med karameller. Nikolaus kom troget på besök tills matte gått några år i skolan. När matte fick egna barn började han hälsa på igen, men nu är det många år sen sist.

För säkerhets skull var jag och kollade i husses skor i morse, men inte fanns där nåt godis? Förmodligen var de inte nog välputsade?

Med eller utan godis önskar jag er en härlig helg, den andra i december!

Så nu vet ni

Förbjudet för mig? Gääääsp!

Det händer att människorna här försöker ta kommandot och försöker begränsa mina initiativ?! Var får de allt ifrån?

Exempel på vad de anser förbjudet: Fotjakt. Inte heller händer är accepterade villebråd. Musjakt, däremot, är fullt tillåten, till och med önskvärd?! Hur ologiskt är inte det? Nu är det förstås bara jag som titt som tätt upptäcker hur mattes och husses händer och fötter transformeras till eggande jaktbyten. Inträffar oftast när de är sängliggande. Där, under täcket, sker skumma saker med dessa kroppsdelar? Jag blir klarvaken, och väldigt på hugget, så att jama.

Sen finns det annat som definitivt borde vara förbjudet i mitt hus. Hundar! Hade en skräckupplevelse i lördags, när jag helt plötsligt hörde någon skälla på mitt kontor? Och det var inte en människa!  Tvärtom hörde jag matte prata med någon helt glatt, tydligen helt ovetande om faran?  Jag satt förstås beredd på andra sidan den stängda dörren. När den sedan öppnades smög jag försiktigt, försiktigt runt hörnet. Vad tror ni matte gjorde i denna kritiska stund? Skrattade åt mig!! Påstod att man inte kan se mer misstänksam ut än jag gjorde. Är det så underligt? Så nu vet ni hur jag har det. Inte lätt.

 


 

Ta-dam!

Tada-tadam-tam-tam...det är verkligen synd att ni inte kan höra hur vackert jag spelar! Eller vackert och vackert, det är nog mera hårdrock kanske? Hur jag gör? Låter tassarna gå det allra fortaste jag kan! Så skapas musik!

Jag har tre ställen jag håller konsert på. 1) Inuti torkskåpet, mot ena väggen där. Det är mitt favoritställe, för ekot och akustiken där inne är helt fantastisk! 2) På spegeldörren, som syns på bilden här. Dörren sitter inte så hårt, så det blir som litet extra skrammel när den vibrerar. 3) Mot en inglasad tavla som sitter ovanför ett skåp i hallen. Av nån anledning brukar det inte gillas av mina inneboende? Alltså brukar det  bli mest korta, men intensiva, spelningar på den scenen, och företrädesvis på natten. Då hinner jag ganska långt på min låt innan jag blir avbruten.

Som ni kan se har jag en hänförd publik. Inte så stor i antal, kanske, men väldigt trogen. Han heter Jellon, och har tillhört familjen sedan långt innan första katten flyttade in. Nån gång i forntiden, alltså. 

Nu stundar den skojiga tiden när det ställs fram leksaker litet varstans i huset. Ska bli spännande att gå igenom allt och se vilka jag ska godkänna, och vilka som jag tycker passar bättre på golvet? Antar att de flesta av er också får fullt upp med detta den närmaste tiden? Önskar er en riktigt mysig helg!

Så var det avklarat!

Matte kallar den sopborste, men jag vet minsann vad det är!

Det ser väl alla att det är ett praktexemplar av långpälsad sydsvensk svartråtta?! Rätt som det är far den fram och tillbaka över golvet. Som varande husets vaktkatt inser jag förstås att dess framfart måste stoppas, och jag skrider genast resolut till verket!

Ännu ett uppdrag slutfört. Visst var jag duktig, matte?

Basta!

Och nu ligger du bara kvar tills jag ger min tillåtelse! Basta!!

Matte är en riktig sjusovare. För det mesta får jag vänta timme efter timme på att hon ska vakna. När hon äntligen börjar röra på sig blir jag förstås både glad och lättad, och skyndar mig upp från hennes fötter, mot huvudet. Sedan är det bråttom att inta en behaglig ställning mot hennes axel innan hon får för sig att resa på sig. Sätter också på spinnmotorn på full effekt. Det brukar få henne lugn, men ibland kommer hon med dumma påståenden, som att hon måste kliva upp. Det ignorerar jag bara naturligtvis! Självklart är det jag som beslutar när så ska ske!

Önskar er sköna gos-stunder och en fin helg!



 

Inget för mig

Hm, luktar rätt okej, men nä, inget för mig!

Var tredje dag får jag tonfisksoppa till kvällsmat. Jättegott! Det är förstås så tonfisk ska serveras, inte som den jätteblaffa som ligger på husses tallrik! Husse blev orolig att jag skulle sno hans mat, men matte lät mig nosa, väl medveten om att jag ratar all mat som är större än en godiskula. Alltså undersökte jag biten litet på ena kanten, registrerade doften, men behövde inte nåt smakprov, inte ens en slick. Överlät det jobbet till husse.

Har annars haft en rätt trevlig helg, med några besök. Minisarna var här och lekte med mig. Båda gillar jättemycket att busa med mig, ibland vet jag inte riktigt hur jag ska kunna tillfredsställa bägge? Båda vill att jag ska fånga just deras vippa. Brukar lösa det genom att avvika en stund. Det är roligt med gäster, men sen är det skönt att uppsöka en av sovplatserna och njuta av friden!

 

Vålkommen hem!

VAR har ni varit? Jag har väntat i eeeevigheter!!

Varför ska matte och husse överge mig mest varenda dag? Och hur länge som helst, dessutom! Säkert en timme, eller så. Jag brukar uppmanas att vakta huset och jaga möss under tiden. Har jag ingen lust med. Brukar hoppa upp i min klätterställning och lägga mig på sovkudden. Där ligger jag tills de kommer hem igen. Fast ibland, när jag hör bilen komma, hoppar jag upp i fönstret. Då tittar de på mig och pratar med snälla röster. De har förstås dåligt samvete? Men en katt är ju aldrig långsint, så jag hälsar välkommen hem med höjd svans och nöjt kurrande.

Och, apropå musjakt, hoppade det ut en igår när husse öppnade dörren under diskbänken. Tyvärr var jag inte tillstädes, så den hann smita. Den gömde sig bakom kylskåpet, det är jag säker på, men jag orkade inte sitta där hela natten. Kan en mus bara försvinna? Tydligen. Men är den dum nog att sticka fram sin nos här igen, då...

Oavsett om ni har jaktmöjligheter eller inte, önskar jag er en aktiv eller lugn helg, vilket ni önskar!

Man kan alltid hoppas

Vi har haft en lugn helg, matte och jag. Hade visserligen besök i lördags, men underligt nog blev jag instängd efter ett tag? Det skulle öppnas dörrar, och som vanligt skulle det ske utan mitt deltagande?! Fast jag måste erkänna att jag hade det väl så skönt på mattes säng, så det gjorde inget. 

Husse har ju varit borta, så jag har förstått att matte behövt mig litet extra. Har därför utökat min knätid hos henne betydligt. Plus hållit henne sällskap på nätterna. Nu kommer husse hem ikväll, och naturligtvis måste jag då prioritera honom.  Betänk att han varit utan mig en hel vecka! 

Beträffande musjakten ligger den just nu nere, eller är åtminstone starkt försvårad. Matte har nämligen haft dörrarna till soputrymmet stängda. Aningen frustrerade för mig, för jag hör ju hur det knapras där inne. Men kanske blir det ändring nu när husse kommer? Man kan alltid hoppas!

Musjakt, fortsättning

I måndags berättade jag om hur matte kom och förstörde mina jaktchanser när jag satt på pass under diskbänken. Men nya möjligheter öppnade sig snart! Fast den här gången fick jag en tuff motståndare! Fick korn på den redan på natten efter, men då smet den. På morgonen markerade jag att den befann sig bakom min låda. När matte flyttade på den satt den där inne i hörnet. Men, kan ni tro, den smet igen!

Flera gånger den dagen försökte jag få fatt på den. Matte gillade inte att den sprang in i sängkammaren, hon är litet mesig när det gäller att sova med möss? Jag ville inte heller ha den där,  fanns alldeles för många svåråtkomliga ställen att gömma sig på. Men, idag är matte lugn igen, för gissa vad som göms bakom mig där inne i duschen?

Sådärjam, då var det avklarat!!

Den här veckan har det varit bara jag och matte hemma. Har därför tagit tass om henne litet extra, det måste jag jama. Och det ska jag fortsätta med, hela helgen. Det är inte mycket till uteväder, men jag önskar alla en skön helg ändå!

Ser du nu, då?

Jag vaktar...

...och vaktar

Numera står dörrarna under diskbänken alltid öppna. Hur skulle husets vaktkatt annars kunna jobba? Jag berättade förut om musen jag fångat och lagt, i mattes tycke, litet olämpligt?  Så musen jag fångade häromnatten placerade jag mitt på hallgolvet!

Bättre så här??

Idag på eftermiddagen hade det kunnat bli en mus till, om inte matte kommit och klantat till det. Hade suttit på ett längre jaktpass där under, och visste att det bara var en tidsfråga innan jag skulle slå till. Då kom hon klampande, och sedan var det förstås kört! Jakt bedrivs nog bäst på nätterna!

Minnen

Puff, Piff och Gustav - älskade och saknade

Husse och matte säger att det här är en helg vi ska minnas. Alltså komma ihåg, och tänka på, människor och djur som funnits, men som vi inte kan se längre. Jag har inte så stor erfarenhet av det. Katten Gustav, som bodde här förut, träffade jag nästan aldrig. När han försvann strax innan jul förra året märkte jag förstås ändå att han var borta, och det tog ett tag innan jag förstod att han inte skulle komma tillbaka. Som ni kanske vet är jag nöjd med att vara ensam katt här, tycker det är enklast så. Men mina människor pratar om katterna som bott här förut, och nu brinner det ljus ute i trädgården på deras sovplatser.

Jag kan tänka mig att minnas roligare saker. Som när jag var liten unge till exempel. Vad modig jag var! Så där skulle jag aldrig våga göra idag!

Men på den tiden var det inga problem, och naturligtvis har jag aldrig ramlat! Man vet väl var tassarna ska sättas ner?! 

Nu önskar jag alla en fin, minnesvärd och vacker helg!

Det hände nåt konstigt igår

Igår kväll när jag var ute på altanen upptäckte jag nåt intressant. En bräda där nere flyttade på sig när jag pillade på den? Hur spännande som helst! Fortsatte förstås putta på den, mer och mer. Och rätt som det var hände det! Ett hål uppenbarade sig därunder!! En sån chans missar man ju inte!  

På ett ögonblick var jag ute på andra sidan, bara för att upptäcka att det vräkte ner vatten uppifrån?! Så obehagligt! Skyndade mig runt hörnet och satte mig i säkerhet under taket på den andra altanen. Vet av erfarenhet att innanför den dörren finns värmen och tryggheten. Väntade där, tills jag hörde husse borsta tänderna på andra sidan väggen. Då ropade jag på hjälp så högt jag kunde. 

"Det var ett väldigt liv på Lisa" sa husse till matte, "är hon instängd nånstans?" Det öppnades dörrar och letades. Då såg matte att det lyste på altanen, en sån där lampa som tänds när någon är där. Och äntligen öppnades dörren! Jag, som legat tryckt mot den, nästan ramlade in. Vilken lycka att vara inne! Vad jag njöt! Åtminstone tills jag ville tassa ut på min gamla altan igen. Luckan var låst!! Provade massor av gånger hela natten med samma nedslående resultat.

Men sedan husse varit ensam på altanen ett tag på morgonen fick jag äntligen komma dit igen! Det första jag gjorde var förstås att undersöka om hålet fanns kvar?

Kollade på alla sätt, även tassgripligen!

Men nä, det verkar stängt. Visserligen var hålet nere vid golvet förut, men man vet ju aldrig, hål kan ju flytta på sig! Men nästa gång jag rymmer ska det nog bli i solsken!

Går det?

Går det att ställa fram något nytt utan att det upptäcks och undersöks av husets katt? Jag tror inte det.  Och det behöver inte vara något rätt stort och rejält, som en tömd lingonburk, det kan vara en liten smula som ramlat ner på golvet. Minsta lilla avvikelse noteras ögonblickligen. 
Att min tomma matskål står i vasken och blötläggs en stund är helt normalt. Alltså inte värt någon kontroll. Den brukar stå där en stund varje dag. 
Jag brukar alltid lämna litet av soppan jag får till kvällsmat. Inte själva spadet, det är ju det bästa, men ibland har de glömt göra småbitar av köttet?! Det gillar jag inte! För min del hade jag uppskattat att få bara soppan, utan tjafs i. 

Och så blir det helg igen, den sista i oktober. Dessutom ska vi få sova en timme längre, påstås det, men sånt larv bryr en katt sig förstås inte om! Tänk, att låta en klocka besluta om så viktiga saker? Det är väl kroppen som bestämmer det? Ha det så skönt i alla fall!


  

Det blev inget av med det

Å här va're stopp...

Jag har dragit ner rejält på undervisnings- och uppfostringstimmarna, särskilt när det gäller matte. Sakta men säkert har hennes medvetande höjts om var mina gränser går. Det var faktiskt väldigt länge sen jag var tvungen att jama ifrån på skarpen. Ett tag hade hon alltid plåster på sig, påminnande om gjorda övertramp. 

Men helt kan jag ju inte släppa taget! De ska inte inbilla sig annat än att det är jag som är bossen här! Detta demonstrerar jag dagligen genom att lägga mig ner, exakt var och när jag vill. För att det ska bli en maktdemonstration måste detta förstås ske precis när någon av dem tänker passera i min väg!

För det mesta fattar de, och står snällt och väntar tills jag vill flytta på mig. Men det inträffar att de börjar ifrågasätta mitt beslut, och försöker komma förbi? Särskilt matte, som kör med sina hemska hjul. Då blir det väs och fräs, kan jag lova! Hjulen får sig några smockor också. 

Här på bilden är det just matte som tänker ta sig friheter. Det blev inget av med det, kan jag jama.

Jaktrapport med mera

100% koncentration!

Någon som undrar hur det går med min musjakt? Bra, kan jag jama! Människorna flyttade ut alla onödiga prylar som fanns under diskbänken och ställde upp dörrarna.Vad som sen hände är mellan mig och musen. Kanske är det en bra idé att lägga den mera synligt nästa gång? Matte var inte så förtjust i att stöta emot den där jag gömt den? Men hon får väl se var hon sätter ner fötterna? 
Jag är ganska säker på att det blir minst en "nästa gång". Hör ju hur det låter bakom skåpet under diskbänken på kvällarna. Och människorna är så tacksamma för min vakthållning!

Har ni också fått en påse som heter Gottebitar, ni som får hem en katt-tidning varje månad? Nu ska jag berätta vad jag tycker om Gottebitar. INTE! Jag försökte verkligen få i mig en bit, för den låg där mitt godis brukar ligga. Tog biten i munnen säkert 3-4 gånger, innan jag tvingades ge upp, och spotta ut den. Tack och lov har jag riktigt godis i en låda bredvid datorn. Hoppas på riklig tilldelning nu när det blir helg. Och en skön sådan önskar jag er, trots höstrusk!

Precis som jag vill ha det!

Gästen ställde väskor i mitt rum. Måste förstås inspekteras flera gånger om dagen!

Det har bott någon som kallats gäst i mitt hus. I flera dagar! Jag tycker inte det är någon särskilt bra idé med gäster. Några timmar kan jag väl acceptera, men fyra dagar?? Stör ordningen totalt. Mest negativt var att gästen ockuperade soffan. Alltså ingen liggande husse där = ingen mage att ligga och mysa på för mig. Klart minus! 
Dessutom ställdes en säng in i mitt vardagsrum, och ett draperi drogs för där på nätterna. Detta kunde jag visserligen forcera, men rummet kändes ändå inte riktigt mitt längre? 
Alltså intog jag en avvaktande hållning till gästen. Och det tycker jag gäller rent generellt. Man måste se till så att gäster inte tar sig friheter! De kan lätt inbilla sig att det är fritt fram att klappa katten, till exempel. Med det är jag tydlig. Klappning tillåts endast på mina villkor, när jag vill! Om jag alls vill? Husse och matte har jag uppfostrat väl därvidlag, men det är ju svårare med en gäst, när tiden är så begränsad. Fast litet fräs har rätt bra effekt, kan jag jama!

Idag är ordningen återställd här. Sängen i vardagsrummet är borta, och bara mina egna människor finns kvar. Precis som jag vill ha det!

 

Tjohoo!

Jahajam, så var man här igen! Det är nåt visst med att vara på toppen!

Enda nackdelen är att man måste ner igen...

Vilken väg ska jag ta?

Vågar jag mig på att hoppa tillbaka dit?

Nä, jag tar mig över till andra sidan, som vanligt. Och vad tittar du på, matte?

Nu koncentrerar jag mig på Stora Språnget! Långt där nere vid sidan står en säng. Tjohoo, här kommer jag!!!

Önskar er alla en riktigt mysig oktoberhelg!

Som vanligt

Nu har jag varit hemma i nästan en vecka. Allt är som vanligt igen. Finns det något bättre? Att få känns sig lugn i vardagen med sina invanda rutiner. Jag trivs med det. Sedan jamar jag förstås inte nej till ett eller annat äventyr, det kan man kosta på sig när man är trygg och säker. Då lurpassar jag på Monstermänniskan eller balanserar högst upp på Farliga Bergets kant. 
Här på bilden är dock alla tankar på äventyrligheter långt borta. Jag bara njuter av lugnet och friden.
Kan förresten meddela att ingen mus synts till sen jag kom hem. Men människorna är mycket tacksamma över att en vakthavande katt tjänstgör här på nätterna!

 

Så det kan gå!

Lisa! Hallå, var är du? Hur kunde du glömma MIG??

 

Vilket elände! Katten Katt gömde sig när jag checkade ut från hotellet! Jag litade förstås på att allt var med i packningen, men när vi kom hem upptäckte jag att Katt saknades? Som tur är hittade hotellpersonalen honom, och tog med honom till receptionen. Där fick han sitta tills mina människor kom och hämtade honom idag. Stackars Katt, sitta där alldeles ensam och vänta!

Själv kom jag hem i onsdags kväll. Det var på tiden, måste jag jama! Jag är inte en hotellkatt precis. Visst, där fanns roliga väggar att klättra på, stort uterum, och jag fick byta rum en gång, till ett de trodde jag skulle gilla bättre. Har egentligen ingenting att klaga på, för alla i personalen var jättesnälla. Men ändå...Matte och husse var ju inte där!

Kan ni gissa vad matte hittade i sin säng när hon kom hem? Musbajs! Så kan det gå när vakthavande katt saknas! Om inte förr, inser de förhoppningsfullt nu hur viktig min närvaro är här i huset?! Inga mer utflykter på ett bra tag, alltså... 
 

Och så var det dags igen...

Någon skickade en massa papper med ett band runtom. Som tur var insåg matte genast att det fanns en betydligt vettigare användning för det långa bandet!

Direkt jag nosade på det kände jag vilken potential det hade!

Har testat det nån vecka nu, varje kväll. Absolut perfekt i både längd och motstånd!

Har därför utnämnt det till mitt näst bästa band. Det med en ögla i ena ändan är allra bäst. När jag var på katthotellet för en tid sedan hade jag packat ner det band som var nummer två då. När jag kom hem igen fanns inte bandet med i packningen! 

Det ska jag klaga på nu, när jag faktiskt ska bo där ett tag igen. Hoppas de upptäckte mitt glömda band, och att det väntar på mig när jag kommer dit i morgon. Packar nog ner det här bandet ändå. Nummer-ett-bandet lämnar jag kvar hemma, för säkerhets skull. Men jag packar också med min favoritbädd och några möss. Man vill ju sätta sin kattliga prägel på hotellrummet! 

Nu får jag önska alla några trevliga helger, för det dröjer några veckor tills jag är tillbaka.

Lika viktigt

Papperstuggen kontrollerad *check*

Den gamla katten jobbade som kundmottagare här på kontoret. Inget arbete som passar mig. Är inte så mycket för flyktiga bekantskaper. Känner mig inte riktigt bekväm med att vara sällskaplig med okända människor. 
De som kommer och hälsar på mig nästan varenda lördag är kända. Och så matte och husse förstås. Resten får allt finna sig i att kvalificera sig för att bli godkända av mig! Eftersom det är en noggrann och ingående prövning kan det ta tid. Därmed inte jamat att jag inte är aktiv på kontoret, för det är jag! Företar regelbundna inspektioner, mest varenda dag. Här kontrollerar jag en apparat jag inte är så förtjust i, för den låter hiskeligt rätt som det är. Man får passa på när den är tyst. 

Även om jag inte vill ha jobbet som kundmottagare, utför jag alltså andra, men nog så viktiga arbetsuppgifter!

Väldigt mycket

Här vilar jag precis lagom mycket!

Innan flyttade hit bodde fyra företassare hos husse och matte. Jag förstår inte vad de menar med att jag är så olik de andra katterna? Att jag är väldigt mycket? Mycket bus (vad de nu menar med det?), mycket spring, mycket högt upp, mycket iakttagande, mycket bestämmande. Dessutom påstår de att jag är en storjamare, bara därför att jag vill berätta i detalj mina upplevelser så fort vi inte setts på några minuter! Jag tror ändå de gillar att jag också spinner mycket, och kurrar högt och länge när vi är nära varandra?

Vad då mycket? Jag är väl alldeles precis lagom mycket?

Önskar er en härlig helg!

Ten and out

Jag vann på knock-out!!

Jag brukar hitta katten Katt någonstans på mitt klösträd. Ibland har han gömt sig inne i huset där, men idag satt han och stirrade på mig på en hylla. Raskt utmanade jag honom på en batalj, och såg till att han hoppade ner på golvet. Det är hur kul som helst att slåss med honom! Ibland jamar han till när vi håller på, förmodligen av uppskattning? Jag tröttnar aldrig på katten Katt. Men om han inte skulle vara humör nån dag, leker jag med bandet som ligger där. Det är nästan lika roligt!

 

 

En ambulerande historia

Den här klöstunnan har flyttats runt i mitt hus. När den gamle katten levde, stod den alltid i vardagsrummet framför braskaminen, för han tyckte om att ligga där mysa. Sen han försvann har tunnan fört en ambulerande tillvaro. Jag har inte riktigt förstått vitsen med den förrän på senare tid? Vem behöver en klöstunna, tänkte jag? I vardagsrummet har jag hittat en egen, mycket bättre klösmöbel, nämligen en fåtölj. Tyvärr finns inte så mycket kvar av ytskiktet på den längre, men än så länge duger den. 

Att ha tunnan i sängkammaren var totalt värdelöst, jag nonchalerade den helt. Nästa anhalt var bredvid mitt klösträd. Där var den någorlunda okej, fast då tyckte människorna att det blev litet trångt. Till slut (?) har den hamnat här ute på min altan, och det är absolut bäst hittills! Har börjat krypa in i den, och som här, slappa en stund högst upp. Men när det blir kallare ska jag nog beställa nåt värmande att ligga på där uppe. Fast det hoppas jag dröjer, lääänge!

Önskar er en härlig sensommarhelg, utan alltför mycket regn!

  

Fått korgen

Det här är väl vad som kallas att få korgen?

Det är fortfarande litet bråkigt och stökigt runt mitt hus. Känns litet osäkert. Tidigt, tidigt på morgnarna, innan mina människor klivit upp, börjar det låta på olika sätt. Bankande. Knackande. Hasande. Röster jag inte känner igen. Jag sätter mig och vaktar. Nån måste ju se till att ingen obehörig tar sig in här! Matte och husse verkar inte bry sig ett dugg?

Frånsett de här konstigheterna har jag det bara bra. Börjar dra ner på nattarbetet ute, det är inte lika behagligt varmt på altanen längre. Därmed inte jamat att jag ligger på latsidan på nätterna. Matte och husse får dela rättvist på min omvårdnad. Och det är kanske till och med ännu bättre sysselsättning än att jaga nattfjärilar??

Och den här veckan har jag...

Vissa ställningar är skönare än andra!

Jag har haft så mycket att göra sen jag kom hem. Framför allt måste jag se till att stammen av en speciell sorts stora nattfjärilar hålls nere. Människorna måste hålla koll på var de sätter ner fötterna, för jag brukar placera dem på strategiska ställen här inne. Detta arbete brukar jag utföra på nätterna, och måste därför såklart ta igen mig på dagarna.

Här på bilden har jag hittat matte, som trots att hon inte alls på något sätt är nattaktiv, har satt sig att vila. Hittade en skön grop där, lade mig tillrätta, och beordrade henne att inte röra på sig förrän jag var färdig med min siesta. 

Annars har det varit svårt att riktigt koppla av några dagar, för det är människor som slipar med en maskin på mitt hus. Det låter! Riktigt skär i öronen. Gillar jag inte. Men nu är det snart helg, och då vill jag ha lugn och ro. Och det hoppas jag ni också får!

Hemma bäst!

Hej på er, nu är jag hemma igen! Har bott på hotell en vecka. Var faktiskt rätt okej, men vet ni vad? Det fanns andra katter där?! Alltså måste jag börja med att sätta mig i respekt. Men en sak var litet konstigt? När jag precis börjat få pli på de närmaste gästerna, så försvann de, och nya bosatte sig där? Sen förstår jag inte vad personalen menade med att det "gått över förväntan"?? Undrar just vad de fått för upplysningar om mig? Jag var ju riktigt nöjd med den nya personalens uppförande och service! Tillät till och med att bli klappad, fast givetvis på mina villkor. 

Men gissa om jag blev lycklig när jag hörde vår bil stanna där utanför?! Hotell i all ära, men att få komma hem var min bästa upplevelse på länge. Allt var sig likt, precis som det skulle. Hittade den där fågeln som jag fångade på altanen innan jag reste bort. Nosade litet på den, men den var inte skojig längre. Gjorde inget att husse tog den. Sen fångade jag en liten musunge. Inte mycket större än en humla, men i alla fall ett byte. 

Nu bara njuter jag av att tassa omkring i mitt hus. Borta bra, nåjam, någorlunda bra i alla fall, men hemma är verkligen bäst!