Leta i den här bloggen

fredag 23 december 2022

Det var ett tag sedan...

 



Nu är det jättelänge sedan jag visade mig här. Mitt liv har varit litet konstigt.


Min husse blev sjuk och var borta i månad efter månad. Det gick väl an, för det var rätt mysigt att vara ensam med matte. När husse kommit hem var det slut på friden. Det kommer ideligen in en massa olika människor genom min dörr! I början försökte jag jama dem tillrätta, men jag har gett upp. De är fullkomligt obildbara. Jo, en människa lyckades jag med. Jag kände genast att hon var en opålitlig typ och fräste åt henne. Själv påstod hon att hon var rädd för katter? Hur underligt är inte det?? Nu har jag inte sett henne på ett bra tag, så hon tog nog sitt förnuft till fånga?

Annars har jag som vanligt haft fullt upp med att varje dag undersöka, kontrollera och markera allt i mitt hus. Det ska aldrig råda något tvivel om vems hus och vems tillhörigheter det här är! Matte säger att jag är den mest undersökande katt hon känt, och det är jag förstås stolt över!

Matte, ja. Henne har jag fått rätt bra pli på. Men det finns fortfarande saker att jobba på. Hennes ovana att lämna mig på fel sida dörren på nätterna till exempel. Jag måste lära henne att bli klappad i ansiktet och dragen i håret när hon sover. Det är säkert bara en tidsfråga.

Överlag har jag det ändå bra, och jag brukar också berätta det varje dag för mina människor. Spinnande har jag alltid varit generös med.

Jag har mer att berätta, men det får bli en annan gång.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er!

 

 

4 kommentarer:

  1. Så roligt att du är tillbaka! Har saknat dig. Varma tankar till husse, tur han har dig som kan fräsa bort opålitliga typer. Kämpa på, matte kommer snart att förstå det trevliga med att bli dragen i håret på nätterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag är glad att du hittat hit igen! Hoppas du har rätt om matte, men det är det område jag har nått minst framgång på alla år. Hon har inte bättrat sig ETT DUGG!

      Radera
  2. Åh, så skönt att du är tillbaka. Du kan inte ana hur oroliga vi har varit, både för dig och dina människor. Husse försökte luska fram om det hade hänt något ute hos er. Men nu kan vi alla pusta ut igen.
    /Tindra & Viska

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väldigt fint av er att vara oroliga, men litet dumt att ni fick vara det så länge. Jag ska försöka skriva litet oftare framöver! Tack för er omtanke!

      Radera