Leta i den här bloggen

fredag 9 oktober 2020

Det otäckaste jag upplevt

 

Nu ska jag berätta om det otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. 

Det var sent på eftermiddagen, när matte och husse hörde ett brak och en smäll så det dånade i huset. Sedan såg de en grå blixt som rusade förbi, sladdande i kurvorna, och slutligen i högsta fart kastade sig in under sängen. Ja, det var jag, förstås. Det jag sett där ute var så skräckinjagande och hemskt att jag gömde mig kvar där. I tre timmar! Ett tag var människorna rädda för att jag fått en hjärtattack, för inte ens när mitt favoritgodis kastades framför sängen vågade jag mig fram. 

Det var med yttersta tvekan jag till slut tog beslutet att lämna säkerheten. Men jag tog det försiktigt att kollade noga att inget hemskt dolde sig bakom hörnet. Den natten sov jag hos matte, utan mina sedvanliga kontroller av altanen litet då och då. Faktiskt tog det flera dagar innan jag vågade vara där igen, som vanligt.

Vad jag såg? Husse tror att det var lodjuret som hade synts här just de dagarna. Jag vet bara vad jag vet. Och att jag aldrig vill bli så rädd igen.

Men tänk vad skönt det är att, när man är riktigt rädd, ha en trygghet att fly till. Alla har inte den förmånen. Jag har det bra.

   


4 kommentarer:

  1. Men oj vilken skräckupplevelse, förstår att du blev rädd! Matte har berättat att hennes katt Pricken som hon hade när hon var liten var en mästerjägare och slagskämpe men den gången han träffade ett lodjur när de var i sommarstugan höll det på att gå riktigt illa. Matte och hennes föräldrar satt på kvällen och tittade på tv när de utan förvarning hörde ett skrik som fick blodet att isa. Det var Pricken som skrek i ren dödsångest. De sprang genast ut och som tur är så var både Pricken och lodjuret på tomten så lodjuret blev rädd och sprang iväg när de också började skrika. Pricken klarade sig undan med ett rivsår och en hel hög med tappade pälstussar.
    Vilken tur att du var på din altan där han inte kom åt dig!
    Hoppas du får en lugn och skön helg!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där en av mina företassare bodde långt norröver finns nu flera lodjur, och jag är glad att mina människor inte bor kvar där! Den katten var också en slagskämpe och jägare som tog stora harar och jagade rävar, men han slapp en sån hemsk upplevelse som Pricken! Vilken tur att ni var så nära!!

      Radera
  2. Det var klokt av dig att reagera som du gjorde. Lodjur är INTE trevliga. Hoppas den aldrig mer kommer tillbaka. Om den gör det måste du lova att du inte gå där du inte kan kasta dig in i säkerheten igen. Så bra att du hade mattes säng att sova i den natten. Ibland får man anledning att uppskatta ett fint hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland (ofta) kan jag ogilla nätet runt altanen, men den här gången var det allt tur att det fanns. Jag vill aldrig bli så rädd igen, det var hemskt! Men tur för mig att jag visste var säkerheten fanns, och att jag var där på bara några sekunder. Stackars de katter som inte har en säng att gömma sig under!

      Radera