Vatten. Jag älskar vatten! Att dricka, att leka med, att studera hur det försvinner ner i ... ja, vart tar det vägen?? Det är hittills ett mysterium för mig.
Ett mysterium är också varför den svartvita katten med rött halsband envisas med att komma hit flera kvällar i veckan? Jag har verkligen jamat ifrån på skarpen, så högt jag har kunnat, att det inte är okej. Men vet ni vad? Matte säger att det är fin katt, och pratar snällt med den?! Nästan som om det skulle vara litet synd om den, när jag ärligt jamar vad jag tycker om besök? Högst osolidariskt! Gissar att påhälsningarna kommer fortsätta. Har man att göra med en illojal matte och en korkad katt är det nog inget annat att vänta?
Vi katter på Södertälje Katthem undrar också vart vattnet tar vägen. Det verkar vara rena trolleriet - det bara försvinner. Det är ändå hanterbart jämfört med det problem du upplever med den svartvita katten och din matte. Jag trodde/hoppades du hade kommit längre i din uppfostran av matte. Vi vet ju att det är svårt, för att inte jama omöjligt att få dom att förstå hur man ska uppträda, men att hon påstår att det är en FIN KATT - det är bara mer än du ska behöva tåla.
SvaraRaderaAtt uppfostra människor är väl något av det knepigaste man kan ge sig på? Jag har lyckats på massor av punkter, men här undrar jag verkligen vilken taktik som behövs?
RaderaHm, din matte fundilerar väl inte på att låta den flytta in hos dig? Inte utan att fråga väl?
SvaraRaderaLyckligtvis har katten ett eget hus litet längre upp på gatan, och där kunde den stanna, tycker jag! Hur kan någon fortsätta att besöka någon som så tydligt undanber sig besök? Den är inte fin på en enda fläck, anser jag!
Radera