Hur tänkte de?

 

 Av någon konstig anledning hade människorna lagt en massa sand emellan stenplattorna? Det har tagit mig många timmars arbete att krafsa upp sanden och lägga den ovanpå i stället. Hur ska man annars kunna rulla sig i den och njuta? Nu har jag ordnat ett, inte tillräckligt, men ändå godtagbart lager av sand över hela altanen. Nu hoppas jag bara att jag får ha det i fred. Ibland har människorna väldigt egendomliga föreställningar om hur det ska se ut när det är "städat"?

Hoppas ni alla får en skön helg med mycket sol som värmer pälsen!

Det blir bara bättre

 

Nu har jag för ett bra tag sedan slutat använda min ena vintersäng. Bädden högst upp i klösträdet duger fortfarande än så länge. För några dagar sedan invigde jag en av sommarsängarna på altanen, en kartong med en filt i. Hela sängen hade blåst iväg och lagt sig litet på sniskan i ett hörn, men vad gjorde det? Tänk att den tiden äntligen är här när man kan sova ute igen! 

Restaurang Pipiga Pilfinken håller öppet ännu, till min stora belåtenhet. Husse, som står för inköpen, säger att säsongen nog inte tar slut förrän i början av juni. Jag tröttnar aldrig på att iaktta gästernas beteende. Helst skulle jag förstås vilja att någon av besökarna kände för att komma in till mig för ett närmare umgänge, men nu var det längesedan det hände. 

Tills lyckan står mig bi nästa gång kan jag njuta av ett liv som i alla fall är näst intill perfekt där ute. Gott så.

Tycker jag

 

Jag kan hitta de mest underliga föremål i mitt hus?

 

Till mitt förtret verkade den felkonstruerad, för det är totalt omöjligt att undersöka den ordentligt?! Varför har man gjort en så löjligt liten öppning? Jag försökte verkligen komma åt ordentligt, från olika vinklar, men fick ge upp till slut. Som katt är jag förstås envis, men också klok nog att inse när det inte är värt att offra mer energi på ett uppdrag. Ibland blir det därför litet halvdant utfört, men i alla fall bättre än inget. Tycker jag!

 

Men vad hjälper det?

 

Jaha, så var det dags igen...att den aldrig ger sig? Rätt som det är när jag sitter där helt lugnt och fredligt börjar den röra sig sådär fånigt, helt klart bara för att reta mig! Då spänner jag ögonen i den och befaller den att sluta, men vad hjälper det?

Men den här gången undrar jag om inte budskapet gick hem till slut? Nog borde den fått sig en rejäl tankeställare i alla fall, den försmädliga svansen?

 

Oxfilé, är det mat?

 

Matte sa att hon "skulle slå på stort" och bjuda mig på något riktigt lyxigt! Sen lade hon upp två bitar på ett fat. Jag examinerade genast den ena biten, bara för att konstatera att den hade jättekonstig konsistens. Försökte äta den, men den var oätlig?! Lade den på golvet bredvid tallriken. Förstod att den andra biten hade lika dålig smak, så den lät jag bara vara.

 Tack och lov att jag också har läcker mat med den knapriga konsistens jag vill ha! Oxfilé, kan det räknas det som mat??? Och dessutom kalla det för lyx? Sorgligt, är vad det är!

I fantasin

 

Jag letade djupt i min leksakskorg och hittade en gammal favorit, en fågel med ett långt snöre efter sig. Hur har jag kunnat glömma den så länge?

Fåglar och andra djur i alla ära, men det är snöret jag vill åt!
Den där känslan när man känner snöret mellan tänderna, och man kan dra det högt upp...

...och ännu högre!

Ibland fastnar snöret över ryggen, och det är också kul. När jag sedan springer omkring känns det som om fågeln jagar mig, där den kommer efter i sitt snöre. Naturligtvis en helt absurd tanke, men det är roligt att låtsas! I fantasin är ingenting omöjligt!

Det önskar jag dig!

 

 

 En solig och skön påsk önskar jag alla som läser min blogg!