Ett, fem, sju, nio...

Det här helgen har vi räknat fåglar, matte och jag. Det är kul. Fast det är ju rutin för mig, något jag gör varenda dag, förstås! Igår var det alldeles fullt med fåglar där ute. Matte räknade in 15 koltrastar!

Räkning i all ära,  jag tycker det är mer spännande att titta på pippisarna som sätter sig uppe på altantaket. Om jag har väldig tur är det någon som letar sig in i springan som jag tog mig ut igenom för en tid sedan. Då gäller det att vara på hugget!

Tyvärr hände inte det jag hoppats på, inte den här gången. En liten tvätt är meditativt i såna lägen. De flesta förtretligheter försvinner snabbt. Bra lösningar behöver inte vara komplicerade.