Monsterjakten går vidare

 

Det här är Skåpet med stort S, det har alla katter som bott här tyckt. Särskilt Gustav inspekterade det noga och ofta, övertygad om att Något gömde sig högst upp till vänster, långt där inne, utom synhåll för människorna. Förmodligen, eller kanske till och med mest troligt, lurade ett monster där?

Jag har förstås också känt närvaron av detta Något, även om jag inte brytt mig lika intensivt som Gustav gjorde. Dessutom anser jag översta hyllan vara nog genomgången. Mitt fokus ligger mera på de undre, mycket sällan inspekterade hyllorna.

Hyllan allra längst ner vill jag påstå helt undgått all kontroll! Så kan vi ju inte ha det!

Resolut bestämde jag mig för att genomföra en inspektion, trots alla försvårande hinder. Att det ska vara så svårt att ordna fria arbetsytor??

Ser ni mig? På nästa bild i kameran syns inte minsta lilla svanstipp. Matte tyckte inte det var mycket att visa, inte ens som bevis på hur orädd jag är för outforskade och farliga utrymmen? Men ni ser att jag helt oförskräckt är på väg in där i alla fall, eller hur? Monsterjakten fortskrider hittills resultatlös, men jag lovar återkomma den dagen jag får vittring på allvar!