Det allra bästa

 

 Jag har det så bra, så bra. Med det menar jag att allt är precis som vanligt. Det mest upphetsande denna veckan var när det bars in kassar, som när de var tömda var litet roliga en stund. Om detta var det mest spännande som hänt sen sist förstår ni hur lugnt och fridfullt  jag har det?! Visst är det uppiggande med något nytt, men allra bäst är ändå när absolut ingenting händer!

Det otäckaste jag upplevt

 

Nu ska jag berätta om det otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. 

Det var sent på eftermiddagen, när matte och husse hörde ett brak och en smäll så det dånade i huset. Sedan såg de en grå blixt som rusade förbi, sladdande i kurvorna, och slutligen i högsta fart kastade sig in under sängen. Ja, det var jag, förstås. Det jag sett där ute var så skräckinjagande och hemskt att jag gömde mig kvar där. I tre timmar! Ett tag var människorna rädda för att jag fått en hjärtattack, för inte ens när mitt favoritgodis kastades framför sängen vågade jag mig fram. 

Det var med yttersta tvekan jag till slut tog beslutet att lämna säkerheten. Men jag tog det försiktigt att kollade noga att inget hemskt dolde sig bakom hörnet. Den natten sov jag hos matte, utan mina sedvanliga kontroller av altanen litet då och då. Faktiskt tog det flera dagar innan jag vågade vara där igen, som vanligt.

Vad jag såg? Husse tror att det var lodjuret som hade synts här just de dagarna. Jag vet bara vad jag vet. Och att jag aldrig vill bli så rädd igen.

Men tänk vad skönt det är att, när man är riktigt rädd, ha en trygghet att fly till. Alla har inte den förmånen. Jag har det bra.

   

För övrigt anser jag

 

Jag har fått en ny leksak!

Den är faktiskt riktigt kul!

 Man kan dra så att snöret blir jättelångt!

 

Men det allra roligaste händer när jag släpper taget, för då far den iväg med en väldans fart åt andra hållet! Riktigt bra att kunna ta ett träningspass litet då och då när jag själv vill!

För övrigt anser jag att varje katt ska ha full äganderätt över fångade byten, och att mattar eller hussar ej ska tillåtas norpa dessa ur kattens mun eller klor, ej heller att genom fula knep få katten att släppa bytet, för att därigenom stjäla bytet från katten.

Bara att erkänna. Jag har misslyckats totalt att införa denna enkla regel i mitt eget hem. Just i denna fråga möts jag av det mest hårdnackade motstånd? Men, jag är envis, jag också!

 

 

 

Jag bara undrar?

Men nu behöver jag vila litet, fattar du väl?

Jag förstår mig inte på människornas sovvanor? Hur orkar de ligga där i sängen hur länge som helst? Två, tre timmar, okej, mer kan väl absolut inte behövas?

Nån gång mitt i natten brukar jag kura ihop mig och koppla av omgivningen, så mycket man nu gör det som katt? Ett öra är ju alltid på vakt. När jag vaknar några timmar senare känner jag mig pigg och utvilad och väldigt sugen på nåt kul att göra! Fast inte ensam, förstås! Och det är där som mina problem börjar.

På alla sätt försöker jag uppmärksamma matte på att jag är leksugen och jättepigg. Brukar börja med att sätta klorna i hennes fötter, fortsätta uppåt och putta ner allt som ligger på den lilla hyllan bredvid sängen. Samtidigt jamar jag uppmuntrande, och ligger hon vänd mot hyllan sätter jag en tass i ansiktet och drar henne i håret. Tror ni hon uppskattar min kärleksfulla uppmärksamhet? 

Härom natten kom jag i alla fall på ett väldigt bra knep att få upp henne. Jag puttade ner den lilla pillerasken hon hade lagt på en stol bredvid sängen. Vilken effekt!! Hon kom upp direkt! Äntligen blev det liv i henne! Natten efter letade jag efter asken igen, och lyckades nästan få fram den, trots att matte försökt gömma den mellan några tidningar.

I nuläget vet jag inte riktigt hur jag ska få matte litet sällskapligare på nätterna? Vad kan vara skojigare än en lekstund vid 3-4-tiden? Får fundera på hur jag ska få matte litet mindre negativ till idén? Det kan finnas något knep?

 

 

Katten Katt

 

Min allra bästa kompis!

Jag vill absolut vara ensam katt i mitt hus. Om det inte kom någon som till sättet var lika underdånig som katten Katt, förstås. Precis varenda kväll leker vi med varann. Det börjar alltid med att han sitter någonstans på min kattställning och tittar retfullt på  mig. Det är signalen. Jag hoppar upp och slår ner honom på golvet. Ibland smockar jag till honom med tassen. Då försöker han rymma, men har förstås ingen chans, för jag är över honom i ett nafs. Ja, det är bokstavligt vad jag gör också, biter honom i all vänskaplighet både här och där. Naturligtvis är utgången given, jag vinner. Varenda kväll!

Mina människor är förundrade över att han inte fått några skador efter alla år? Och att han faktiskt fortfarande kan jama! Jo, han gör det om man träffar magen. Och det är klart, om man betänker att han är minst tjugofem år gammal, måste jag hålla med om att han är i ganska god form!

Sen är det extra skojigt att han också hämtats hem från Spanien, från ett ställe inte alls långt ifrån där jag föddes. Fast han slapp åka bil i tre dagar, som jag måste göra. Men jag är glad att han fanns här när jag kom, och jag hoppas att han ska hålla sig alert i många år till!

Frukost på sängen

Jag fick frukost på sängen. Var aningen skeptisk till arrangemanget först, det har nämligen aldrig hänt tidigare. Men efter viss tvekan måste jag ändå nosa på det pyttelilla innehållet i skålen. 

Det är så här med mig, att jag gillar nästan bara torrfoder. Varje kväll får jag ändå en liten påse med soppa, antingen med kyckling eller tonfisk. Men det jamar jag, det är förskräckligt ojämn kvalitet på den maten! Varannan, var tredje dag är den helt oätlig, faktiskt! Andra dagar kan den vara helt okej, ja, ibland till och med så god att jag kan äta upp allt. 

Med katt-tidningen kommer ibland påsar med blötmat. De går absolut inte att äta! Nu har matte äntligen insett detta, och ger de påsarna till en annan katt som inte har mitt förfinade smaksinne.

Nu hade matte en bit oxfilé i kylen, och hon blev så väldigt nyfiken på min åsikt om detta kött att hon inte kunde vänta till kvällen, utan serverade mig en liten bit till frukost. Vad jag tyckte? Sådär... Men jag åt i alla fall upp den, efter nogsamt övervägande , trots den litet skumma konsistensen. Det var nog tur att den inte var större, för såå god var den inte. 

Tacka vet jag hederligt, knaprigt torrfoder!

Storstädning

 

 

Här måste gallras ordentligt! Ut med allt! Jag hittar ju inte de roliga leksakerna när det finns så mycket skräp överallt?!

Hade en riktig storstädning härom dagen. Människorna brukar lägga alla mina saker i en korg, huller om buller. Alltså totalt omöjligt att hitta godbitarna bland alla ointressanta saker! Beslutade mig därför att helt resolut kasta ut varenda pinal från korgen. Sen var det lätt som en plätt att plocka fram ur högen de leksaker jag gillar, som Prassliga Fisken och Tufsiga Musen. 

Nu ligger allt i korgen igen. Vem förstår sig på människor?