Leta i den här bloggen

måndag 20 januari 2020

Människor som bryr sig



Känns tryggt att veta. OM jag skulle råka rymma nån gång...


Idag ska berätta om snälla människor. Såna som bryr sig om.

Inte alldeles bredvid, men i samma del av byn som jag bor i, läste vi om en katt som hittats vinglande på gatan. Man efterlyste människorna den bodde hos. Det var många som läste efterlysningen, men ingen visste var katten bodde. Den hade synts i området rätt länge. Men, ganska snart, och innan nån ägare hittats, åkte en matte med stort hjärta till gatan där katten befann sig, och körde den till en djurklinik några mil bort. De trodde att han var ännu en av alla katter som fått i sig en förgiftad mus, och de behöll honom där för behandling. 

Under tiden har kattens ägare sökts bland annat via lappar i området, men utan resultat. Om man älskar sitt djur borde man väl bli orolig när den är borta? Kan man tycka.
Den här katten hade stor tur, för den har repat sig efter behandling. Och, kan ni tänka er, djurkliniken bjuder på den!! Dessutom har den snälla människan som körde katten till kliniken hämtat den där, och kört den till en matte som gärna vill att den ska bo hon henne! Antingen tills ägare hittats, eller för alltid. 

Visst är detta en härlig historia? Det finns människor som bryr sig, och inte bara tänker på sin egen bekvämlighet. Framförallt människa 1, som körde iväg med katten, trots att det tog lång tid, och utan att tänka på kostnaden. Sedan djurkliniken som bjöd på behandlingen. (Nästan så jag funderar på att byta vettis, men bara nästan, för både Piff, Puff och Gustav av åkt dit och aldrig kommit tillbaka. Vi får se?) 
Nu hoppas jag att katten får ett riktigt bra liv hos en människa som tar ansvar för sitt djur!

5 kommentarer:

  1. Men åh vilka härliga personer och vilken bra djurklinik ni har! *kurr*
    Det där musgiftet är verkligen hemskt! Vi känner flera katter som drabbats men som tur är har de förståndiga människor som snabbt har sett till att de fått vård. Men långt ifrån alla katter har sån tur *tårar på nosen*
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar verkligen inte vettisar, men det måste medges att det var väldigt fint att rädda kattkompisen utan att ta betalt. Det är nog inte så vanligt? Hoppas att alla har sett hur hemskt det här musgiftet är så ingen lägger ut det mer.

      Radera
  2. Såna berättelser älskar jag att läsa. Visst finns det fortfarande människor med hjärtat på rätta stället, och även såna som inte bara tänker på pengar. Den här katten verkar ha haft väldigt stor tur. Det är nästan så man hoppas att ingen ägare hör av sig, för den borde sökt överallt efter katten. Antar att den inte finns efterlyst på t ex VILSE.NU?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har fått rapport att katten mår bra, äter och går på lådan i sitt nya hus. Den nya matten efterlyste kattsaker, och jag erbjöd en av transportburarna som står i källaren. Helst vill jag bli av med allihopa. Men jag tror den nya matten blev överöst av erbjudanden, så burarna blir nog kvar, tyvärr.

      Radera
  3. Såna människor tycker vi om. Hade det inte varit för dom, så skulle vi inte ha levt. *morrhårsdarr*
    En stor tasskram till alla som bryr sig.

    SvaraRadera