 |
| Fast nu är vi vänner igen |
Jag visste direkt att jag gått litet för långt den här gången. Det kändes inte bra. Hoppade ner och kröp in under sängen.
Ibland blir det så fel. Jag kan ligga i mattes knä och ha det hur mysigt som helst. Men rätt som det är blir det bara för mycket på nåt sätt, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla mina känslor? Det hände ganska ofta när jag var mindre, men nu var det väldigt länge sen. Att jag bet matte. För det var precis vad jag gjorde.
Jag höll mig undan ett bra tag efter det. Förstod att det var bästa att hålla låg profil. Sent på eftermiddagen försvann matte och husse. Någonting hade funnits på mina tänder, så matte måste få ett stick, och tabletter att äta i många dagar.
Naturligtvis ville jag egentligen inte göra illa matte. Ändå är det bara henne jag biter. Kanske för att jag tycker för mycket om henne?
Men lilla Lisa så tokigt det blev!! Så konstigt att vi kan ha saker på våra tänder som gör att tvåbeningarna vid skada måste åka till människovettisen!!
SvaraRaderaVisst blev det tokigt, jag menade förstås inte att göra illa matte, det bara blev så?
RaderaDet var ju inte alls bra, men det vet du ju nu. Klokt att matte åkte iväg och fick stick och tabletter. Det vi katter har i munnen är inte alls lämpligt för tvåbeningar.
SvaraRaderaJo, jag visste ju med en gång att jag inte skulle gjort det där. Och matte förstod snart att hon måste åka och få medicin. Så det kan bli.
RaderaVet du vad Lisa, jag var precis som du de första åren jag bodde med matte. (Nåjam, det kan fortfarande hända ibland) så jag vet precis vad du jamar om. Det blir precis som du jamar så där extra gosigt ibland och då vet man inte riktigt vad man skall ta vägen och då kan det bli ett litet bett. Jag gjorde det nästan varje dag i början så matte lärde sig att se det precis innan och tog en paus i klappadet innan hon fortsatte. Men det händer att hon inte är uppmärksam och då kan det hända en olycka. Inte för att jag vill bitas utan det bara händer. Fast jag har aldrig bitit så hårt att matte måste få stick och tabletter och det är matte glad för.
SvaraRaderaTrösttasskramar till er båda från en lika missförstådd katt ibland
Vad skönt att höra att det finns fler som känner som jag! Och jag har också blivit sådär jättemånga gånger. Min matte har också lärt sig, men nu var det så längesedan jag kände så här, så hon blev överrumplad. Jag har heller aldrig haft det där på tänderna, så fast jag råkat bitas jättemånga gånger, har hon aldrig behövt ge sig iväg. Hoppas du slipper få sånt dumt i munnen! Och tack!
Radera