Ni ser väl hur koncentrerad jag är? Matte står bredvid mig. Vi räknar fåglar. Det var en sån helg igen. Vi hade rekordmånga koltrastar, tolv stycken. Jag bryr mig inte om vilka sorters fåglar det är, men det är förstås mer underhållande ju fler de är! Just koltrastarna är mästare på att få mig frustrerad. De flyger nämligen gärna upp och sätter sig på taket ovanför altanen, och det är ju alldeles ovanför mitt huvud där jag sitter. Då klapprar jag med käkarna och jamar hotfullt, men vad hjälper det? De sitter tyvärr alldeles för säkert!
När vi räknat fåglar en stund satte sig matte ner där framför fönstret. Det tyckte jag var konstigt?? Brukar hon aldrig göra? Människor, särskilt mattar, ska uppföra sig som vanligt! Alltså måste jag än en gång tillrättavisa henne. Rev henne på ryggen tills hon förstod att hon gjort fel, och därför reste sig igen.
Ibland tror jag att min människouppfostran är slutförd, men det är bara att inse. Man kan aldrig slappna av helt!
Koltrastar verkar ju vara ett märkligt släkte. Är de nåt att räkna egentligen? Nåjam, tvåbeningarna verkar ju behöv nåt att göra. Värre så klart med mattes beteende. Satte hon si verkligen på en plats hon inte brukade? Nymodigheter är ju bland det värsta vi katter vet. Hoppas hon lärde sig nåt när du, än en gång, var tvungen att uppfostra henne.
SvaraRaderaSjälvklart ska alla uppföra sig likadant jämt! Jag blir ju jätteorolig att det är nåt fel på matte när hon beter sig konstigt. Ja, tänk, detta ständiga uppfostringsarbete...
RaderaHär har vi fullt upp med att spana på fjäderkotletterna utanför fönstret. Matte har satt upp en fågelmatare till på fönstret nu när det ärckallt och alla är flitigt besökta. Vi har fått några nya arter också som vi inte vet vad de heter men de ser väldigt goda ut! Men räkna dem? Nä, det har vi inte tid med
SvaraRadera*nosbuffar*
Håller helt med er, att räkna fåglar är onödigt, det räcker väl att man ser att de är många? Man har ju fullt upp med att studera deras rörelsemönster. DET är viktigt! Inte namn eller siffror!
Radera