 |
| Å här va're stopp... |
Jag har dragit ner rejält på undervisnings- och uppfostringstimmarna, särskilt när det gäller matte. Sakta men säkert har hennes medvetande höjts om var mina gränser går. Det var faktiskt väldigt länge sen jag var tvungen att jama ifrån på skarpen. Ett tag hade hon alltid plåster på sig, påminnande om gjorda övertramp.
Men helt kan jag ju inte släppa taget! De ska inte inbilla sig annat än att det är jag som är bossen här! Detta demonstrerar jag dagligen genom att lägga mig ner, exakt var och när jag vill. För att det ska bli en maktdemonstration måste detta förstås ske precis när någon av dem tänker passera i min väg!
För det mesta fattar de, och står snällt och väntar tills jag vill flytta på mig. Men det inträffar att de börjar ifrågasätta mitt beslut, och försöker komma förbi? Särskilt matte, som kör med sina hemska hjul. Då blir det väs och fräs, kan jag lova! Hjulen får sig några smockor också.
Här på bilden är det just matte som tänker ta sig friheter. Det blev inget av med det, kan jag jama.
Nämen, hur kan matte komma på idén att ens försöka passera dig när du maktdemonstrerar? Hoppas hon lärt sig nu att det är lönlöst. Det vet väl varenda tvåbening vem som är chef i DITT hem?
SvaraRaderaDet är som om de ibland måste FÖRSÖKA utöva litet makt? Och ta över chefskapet!? Vilket naturligtvis aldrig kommer bli aktuellt!
RaderaIbland är det nästan gulligt och rörande att se våra tvåbeningar i sina försök att ta kommando, men det vet vi ju alla att det är lönlöst! *skrattar så morrisarna nästan trillar av*
SvaraRaderaJo, hur skulle det gå om vi överlät bestämmandet??? Hemska tanke!
RaderaAkta bara så matte inte träffar svansen med dom otäcka hjulen.
SvaraRaderaTror ni inte det har hänt? Klart det har! Gissa om jag blir arg?
Radera