Tur att jag finns

Det blir mer och mer att titta på där ute. Ibland, som igår kväll, noterade jag att fara hotade, och rusade fram och

Inget att rapportera för tillfället

tillbaka genom huset. Man kunde ju förvänta sig någon reaktion från människorna? Att de skulle hjälpa mig att kontrollera vad som rörde sig utanför huset, till exempel. Men icke.  Men min idoga vakthållning gjorde i alla fall att det försvann. 

Så här på dagtid är det för det mesta lugnt. Men inspektionerna måste förstås fortgå. Som katt och chef i huset är det mitt ansvar att ha full kontroll. Alltid.