Vår katt Lisa, född på spanska solkusten, men som liftade hit med en svensk familj. Kom till oss som helt liten unge, men hon var ändå från början fullt på det klara med att hennes livsuppgift var att regera över, och uppfostra oss människor, och den katt som tidigare fanns i familjen. I den här bloggen får Lisa berätta om hur hennes arbete fortskrider, och hennes liv här, som hon ser det.
Leta i den här bloggen
måndag 1 april 2019
Fullt tillräckligt
Människors kalas är ingenting för mig. Hoppas det dröjer länge till nästa gång. Inte fick jag vara med och provsmaka, annat än en del blommor. Och inte ens dem fick jag avnjuta utan att bli tillrättavisad?! Långtråkigt var det att sitta instängd på mitt rum sedan. Men värst av allt, en av människorna vägrade åka hem, utan stannade kvar i mitt vardagsrum hela natten!! Där som jag ska sova! Fast, om sanningen ska fram, var jag ju inte jättetrött, eftersom jag vilat så länge innan. Alltså passade jag på att storstäda och göra ett antal löparpass medan den människan försökte sova.
Nu är allt precis som vanligt igen, och det är jag jättenöjd med! Matte, husse och jag. Det är fullt tillräckligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var det värsta! Gäster som vägrar åka hem?! Förstår att du är glad nu när det bara är du och dina människor hemma.
SvaraRaderaJust det, äntligen kan jag koppla av och koncentrera mig på mina vanliga arbetsuppgifter. Två människor och en katt är precis lagom för mitt hus!
SvaraRaderaSkall det inte vara roligt me kalas och gäster? Det där lät ju inget roligt alls.
SvaraRaderaHoppas det dröjer länge innan nästa kalas
*nosbuffar*
Våra kära tvåbeningars sätt att kalasa förstår jag mig inte på alls. Kalas kallar jag det om en fjäderkotlett kommer in på min altan. Till exempel. Jag hoppas också det dröjer till nästa gång
Radera